SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1962  
RÖSA rø3sa2, v. -ade (VetAH 1757, s. 265 (: Stenrösade, p. pf. pl.), NorrlS 1—6: 94 (1794: rösat, sup.) osv.), äv. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) -er, -te, -t, -t (Johansson Noraskog 3: 274 (i handl. fr. 1680: omröste, p. pf. sg. best.), Dalin (1854)). vbalsbst. -ANDE, -NING.
Ordformer
(rös- 1680 (: omröste, p. pf. sg. best.), 1716 (: rösningsinstrumentet), 1741 osv. röstning, vbalsbst. c. 1695)
Etymologi
[jfr nor. dial. røysa; till RÖSE, sbst.1; med avs. på formen röstning jfr sv. dial. avrustning, avrösning, med t möjl. beroende på att man antagit rösning vara ett vardagligt uttal av röstning liksom gissna för GISTNA]
1) (†) om bärgart: vid vittring o. sönderfall bilda en anhopning av lösa stenar; anträffat bl. ss. vbalsbst. -ning. Den grofva röda Graniten .. har allestädes undergått en svår sönderremning, förstöring, rösning och ofantelige stenkastningars kringspridande. VetAH 1757, s. 231.
2) i fråga om uppläggande av sten i ett l. flera rösen (se RÖSE, sbst.1 1); särsk.
a) i fråga om uppkastande av röse över död person l. dött djur; jfr RÖSE, sbst.1 1 a.
α) (numera bl. tillf.) uppkasta röse (över ngn l. ngt). Lapparne (ha) .. begrafvit björnar, rösat öfver dem. NorrlS 1—6: 94 (1794); möjl. särsk. förb.
β) (i sht förr) uppkasta röse över (död person); särsk. i fråga om röse avsett att hindra den döde från att gå igen. (Torolf) gick igen och gjorde trakten så osäker, att liket .. måste tagas upp och rösas på annat ställe. Hildebrand Isl. 171 (1883). FoF 1936, s. 77.
b) markera (linje l. punkt i terrängen o. d.) med röse(n); äv.: markera gränserna för (område) med rösen; äv. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: markerad med röse(n); ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare, om den av röse(n) bestående markeringen; jfr RÖSE, sbst.1 1 b, o. RÖS-LÄGGA 2. OrtnGbgBoh. 1: 70 (cit. fr. c. 1695). Sundén (1888; med avs. på område). En åt S. W. från sjön Katterjärv stakad och rösad linie. PT 1900, nr 207 B, s. 1. Fotografering .. från åtskilliga punkter, som .. rösas och väljas så, att de lätt kunna återfinnas af senare besökande. TurÅ 1906, s. 375. Rösa rågång. Hammar (1936). — jfr AV-, IN-, OM-, UT-RÖSA. — särsk.
α) markera (vandringsled o. d.) med rösen; äv. i utvidgad anv., i fråga om markering av vandringsled på annat sätt (t. ex. gm märkning av träd); jfr RÖSE, sbst.1 1 b β. Den rösade allfarvägen. TurÅ 1910, s. 429. Ett lag boyscouts, som låg ute och rösade stig för turister. Manker Jokkm. 153 (1928). NFSportlex. 5: 1355 (1943; i utvidgad anv.). En ljusning i snödrevet gjorde, att vi fick fatt på rösningen igen. TurÅ 1946, s. 302.
β) markera (bärgstopp) med röse; jfr RÖSE, sbst.1 1 b γ. Elgström BorgMeschÄv. 78 (1929). Några av de mera markerade topparna på kammen rösades. TurÅ 1937, s. 372.
c) plocka sten ur (äng o. d.) o. lägga upp den i rösen; jfr RÖSE, sbst.1 1 c. En röjd och rösad slåtteräng. Selander LevLandsk. Pl. 122 (1955).
Särsk. förb.: RÖSA AV10 4. (numera knappast br.) till 2 b, = avrösa. Serenius (1741). SvTyHlex. (1872). —
RÖSA IHOP10 04. (numera bl. tillf.) till 2, = rösa upp 1. Nordforss (1805). —
RÖSA UPP10 4, äv. OPP4.
1) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till 2: lägga upp l. ihop (sten) i röse(n); lägga upp l. ihop sten i (röse l. rösen). Nordforss (1805).
2) till 2 b α, = rösa, v. 2 b α. Rösa upp en stig. SvNat. 1928, s. 17. —
RÖSA UT10 4. (mera tillf.) till 2 b α, = rösa, v. 2 b α. Rösa ut bästa vägen för hästarna. Edström Mossgrönt 1: 77 (1950).
Ssg: (2 b) RÖSNINGS-INSTRUMENT. (förr) = rösläggnings-instrument. NoraskogArk. 4: 176 (1716).
Spoiler title
Spoiler content