SACHÉ saʃe4, r. l. m.; best. -n, äv. -en; pl. -er; äv. SACHET saʃe4, r. l. m.; best. -en -ʃe4n, äv. -ʃe4en; pl. -er.
Ordformer
(saché 1805 osv. sachet c. 1753)
Etymologi
[jfr eng. sachet; av fr. sachet, diminutivbildning till sac, säck, påse, av lat. saccus (se SÄCK)]
liten påse; numera bl. dels om sådan påse innehållande torkade lavendelblommor o. dyl. o. använd till parfymering av kläder o. till fördrivande av mal (jfr LUKT-DYNAo. PARFYM-BREV,-DYNA,-PÅSE), dels (mindre br.) om nattpåse. Se här, min sachet, mitt penfoder, min solfjäder. Dalin Vitt. 5: 181(c. 1753). 2NF 15: 1420(1911; innehållande torkade lavendelblommor). Idun 1931, s. 1250 (om nattpåse).
SAOB
