SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se

SAOB

Svenska Akademiens ordbok

publicerad: 1963  

SAFAN safa4n, m. l. r.; best. -en; pl. -er.

Ordformer

(äv. saphan)

Etymologi

[av hebr. shaphān; jfr sydarab. ṯafān]

(individ av) djurarten Procavia syriaca Schreb., syrisk klippgrävling; numera bl. ngn gg i anslutning till den hebr. grundtexten på nedan anförda bibelställen; jfr BERG-RÅTTA 1, DAMAN, DASS, sbst.1, o. KUNIL (med anm.). Klyftorna äro en tillflykt för safanerna. Psalt. 104: 18 (öv. 1888). Dessa (djur) skolen I icke äta ..; safanen, ty han idisslar väl, men har icke klöfvar. 3Mos. 11: 5 (öv. 1893). 4Brehm 2: 386 (1921). jfr: Ebreernes Saphan. Ödmann StrSaml. 4: 41 (1789).

Ssg (†): SAFAN-DJUR. = safan. 3Mos. 11: 5 (öv. 1855).

SAOB

Alfabetisk lista

  sadling
  sadrans
  saducé
  sadul
  saellrör
  safan subst.
  safari subst.
  saffabuske
  saffejkåhl
  saffer subst.
  saffian subst.1

  Till   alla ordböcker

Spoiler title

Spoiler content