SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1963  
SAFFER saf4er, r. l. m. l. f.; best. -n; förr äv. SAFFERA, r. l. f.; best. -an. Anm. Hos Brander NatH 143 (1785) förekommer i sg. obest. formen safferen, som sannol. uppkommit gm missuppfattning av en sg. best.
Ordformer
(saffer (z-) 17821932. saffara 1760. saffera (z-) 17531789. zaffra 1768)
Etymologi
[fsv. saffer; jfr d. zaffer, mnl. saffer (holl. saffer, f.), mht. safer, n., t. saffer, zaffer, m., zaffra, f., eng. zaffre, zaffer, fr. safre, m., it. zaffera, zaffara, f., span. safre, m., nylat. saffera; av omtvistat urspr.; möjl. av arab. ṣufr, gul koppar, mässing, till oṣfar, gul, blek]
(numera knappast br.) safflorkobolt, koboltsafflor; jfr SAFFLOR 3. Kiellberg KonstnHandtv. KakelKrukm. 6 (1753). (Ekenberg o.) Landin 953 (1894). TySvOrdb. 1986 (1932).
Spoiler title
Spoiler content