SAFFIAN saf1ia4n, sbst.2, r. l. m.; best. -en (Dædalus osv.) ((†) = VetAH 1774, s. 284,Rinman 2: 1118(1789)); pl. (om olika slag) -er.
Etymologi
[sannol. bildl. anv. av SAFFIAN, sbst.1; kristaller av oraffinerad alun likna till färgen vissa slag av grönt l. grönaktigt saffianläder; anledningen till benämningen kan möjl. äv. vara att ifrågavarande kristaller avsatte sig på saffianskarens väggar ss. en småknottrig beläggning vilken kan ha fört tanken till (möbelklädsel o. d. med) krusad saffian]
(förr) (från kokad alunlut under avsvalning utfälld) oraffinerad, kristalliserad alun. Efter 48 timmars jemn och stark siudning låter man (alun-)luten rinna .. uti wissa swal- och saffians kar eller sumpar .., hwarest luten står orörd uti 96 timmar, under hwilken tid den så kallade saffianen skiuter sig an rundt omkring bräddarne på Saffians-Karen. Saffianen är till färgen grönaktig. Dædalus 1942, s. 58(c. 1765). VetAH 1774, s. 284 (: Saffianer, pl.).
Ssgr (förr): SAFFIANS-BINGE. vid alunbruk: stor trälår vari oraffinerad alun uppsamlades (för att sedan raffineras). SvGeogrÅb. 1932, s. 71. —
-HOP. hög av oraffinerade alunkristaller. Rinman 2: 1118(1789). —
-HUS. vid alunbruk: byggnad vari saffianskaren inrymdes. Rinman 2: 481(1789). —
-KAR. vid alunbruk: träkar l. träkista vari oraffinerad alun utkristalliserades ur (avsvalnande) alunlut; jfr växt-binge, växt-kar. VetAH 1767, s. 79. —
