SAFRANIN saf1rani4n, äv. SAFFRANIN saf1rani4n, r. l. m. ((Ekenberg o.) Landin 886 (1894) osv.) l. n. (2SvUppslB 25: 5(1953) osv.); best. -en resp. -et; pl. -er.
Ordformer
(saffra- 1894—1959. safra- 1876 osv.)
Etymologi
[jfr t. safranin, eng. o. fr. safranine; till SAFFRAN]
2) vart o. ett av en grupp gulröda l. röda l. violetta tjärfärgämnen som beredas gm oxidation samtidigt av anilin (l. analoga baser) o. diaminer, (gul)rött l. violett fenazinfärgämne; ofta i pl., ss. beteckning för denna grupp; särsk. om ett intensivt rött sådant tjärfärgämne (C12H20N4); i sht förr äv. om ett i handeln förekommande (bl. a. till textilfärgning använt) färgstoff vari en blandning av hithörande färgämnen ingår. Röda och gulröda tjärfärger (anilinrödt, .. safranin m. fl.) (äro giftiga), då de .. innehålla arsenik. SFS 1876, nr 8, s. 5. Teknisk safranin är en blandning af flera närbesläktade färgämnen. 2NF 24: 327(1916). Det röda färgämnet safranin, ett i växtanatomien mycket använt reagens på förvedade membraner. VäxtLiv 1: 435(1932). 2SvUppslB 25: 5(1953).
SAOB
