publicerad: 1963
SAGEN sa4gen, sbst.1, r. l. f.; best. (†) = (Linné Gothl. 337 (1745; i bet. 1)); förr äv. SAGN, r. l. f.
Ordformer
(sagen 1646 osv. sagn 1711—1746)
1) († utom i a) = SAGA 1; äv. övergående i bet.: sägen l. muntlig tradition (om ngt som ägt rum i forna tider). Linné Dal. 59 (1734). Här galt nu intet beropa sig på ord, och sagen. VDAkt. 1735, nr 609. (Jag) wet .. ei om sagen är san, at en bonde borthuggit den XIIte stammen (på apostlaboken). Linné Gothl. 337 (1745). At man hwarken genom Bref ock Bewis, eller genom gammalt Rykte ock Sagn kan få någon underrättelse, när Säterijs-Frihet .. (på godset Morlanda) gifwit är. Œdman Bahusl. 241 (1746). Vid Nya-Änglands befolkande skal, efter sagen, mycken möda och swårighet hafwa mött desz första Colonister. GT 1786, nr 68, s. 2. Cederborgh UvT 1: 51 (1809). — särsk.
α) (fullt br.) i uttr. det bär syn (förr äv. syn går) för sagen (att l. huru osv.), synligt bevis l. ögonens vittnesbörd o. d. bestyrker l. kan bestyrka det (resp. att l. huru osv.), man kan förvissa sig gm självsyn (om att l. huru osv.), det är uppenbart (att l. huru osv.); i sht förr äv. ngt bär syn för sagen (jfr β), ngt är uppenbart l. visar sig på ett tydligt sätt o. d.; ngn gg äv. det är mer syn för sagen att göra ngt, det finns mera skäl att göra ngt; jfr SAGA 1 b α. VetAH 1750, s. 140 (: syn går för sagen, huru). Det bar syn för sagen huru han handterat (sin lärling, som var blåslagen). Nyrén Charakt. 58 (c. 1765). I Tönningen miste vi vår bästa General och blomman af vår krigsmakt, hvarvid .. Baron Goertz ej var syslolös i råd och negotiationer, då Holstenare, icke Svensk; hvilket den tiden bar syn för sagen, med få undantag. HSH 7: 214 (c. 1800). Emil kände det, som om han var de andra öfverlägsen, och snart skulle det bära syn för sagen. Strindberg TrOtr. 2: 36 (1887, 1890). Man (skulle) möjligen kunna påstå, att Tavaststjerna .. (i sin bok ”Barndomsvänner”) velat få sagdt, att .. (barndoms)-vänskap är en — lögn ... Mer syn för sagen vore det då, att tolka boken som en varning för vådorna af studentsångarens lif. NordT 1888, s. 247. Att han hade fått sig lite för mycket till bästa, det bar då syn för sagen. Östergren 7: 819 (1951).
β) (fullt br.) i uttr. ngn l. ngt bär (äv. ger) syn för sagen (jfr α), ngn l. ngt utgör synligt bevis för l. vittnar uppenbart om sanningen av l. har ett utseende som bestyrker ett påstående l. vad som säges l. sagts o. d.; jfr SAGA 1 b β. Hagberg Shaksp. 4: 89 (1848). ”Det är längesedan jag sist såg penna och bläck” (sade Bertelsköld). ”Mon ami bär syn för sagen,” skämtade Ebba (vid åsynen av en stor plump i boken). Topelius Fält. 3: 284 (1858). Du lider, — det är klart som dagen, / din hela menniska bär syn för sagen. Sturzen-Becker 6: 109 (1868). UrDNHist. 2: 225 (1953: ger).
γ) (mera tillf.) i uttr. taga syn för sagen, övertyga sig l. låta sig övertygas av vad man ser i st. f. av vad som säges. Om du ej med ord kan förmås att tro hvad sant är, / Tag syn för sagen! Se på mig, hvad jag är och hvad jag varit! VLitt. 1: 270 (1902; lat. orig.: ex factis nosce rem).
b) = SAGA 1 d. SKrok (1749) i SmålHembygdsb. 1: 31. Af mycket val man lätt förvillas, / En gammal sagen har sin grund; / Det rådet därför af mig gillas, / At välja ämne straxt på stund. Lenngren (SVS) 1: 5 (1775). Bellman (BellmS) 10: 22 (1786).
c) övergående i bet.: rykte; jfr SAGA 1 e. At här (i Sthm) Sagen gåår ded Kongen j Pålandh lather starkt wärffua j Pålandh och Pryssen. AOxenstierna Bref 4: 269 (1646).
d) övergående i bet.: berättelse l. redogörelse; jfr SAGA 1 f α. Auditör Klingström .. berättas .. (ha) lämnat (befolkningen i Västerdalarna) skrifter, hvars innehåll jag ej har mig mera bekant, än efter sagen. JPersson (c. 1750) i HSH 1: 218. Sanfärdig berättelse (om en myling) efter mina föräldrars sagen PHultin (1819) hos Rääf Ydre 1: 89.
2) (numera bl. ngn gg arkaiserande) = SAGA 2. Thet hafwer most warit sagn och lögn. Swedberg Dödst. 299 (1711). Hon var uppå sin tid för skönhet vidt i rop / Och, som det verkligt händt och icke är en sagen, / Halp Drottning Kirstin kröningsdagen, / At häckta understubben hop. Lenngren (SVS) 2: 175 (1796). Det är hans (dvs. skälvrängarens) straff till yttersta dagen (att ss. gengångare visa ut de rätta o. felaktiga råmärkena). / Nu ser ni själf, det är ingen sagen. Risberg OsynlKedj. 30 (1912).
Spoiler title
Spoiler content