SAGHAFT, adj.; anträffat bl. i n. =.
Etymologi
[av t. zaghaft, av mht. zag(e)haft, till mht. zage, fht. zago, feg person (till mht. zagen, fht. -zagēn; se FÖRSAGD), o. -haft (se -HAFT, -AKTIG)]
(†) modfälld, nedslagen, klenmodig; jfr FÖRSAGD. Hvar H. M:tt lede någott nederlag aff fienden, då .. skulle H. M:ttz egedt folck blijffue saghafft och klenmodigtt. AOxenstierna 1: 506 (1614).
SAOB
