SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1963  
SAGLA sa3gla2, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[sv. dial. sagla; jfr fd. saklæ, d. savle (ä. dan. äv. sagle); sannol. etymologiskt identiskt med ä. dan. o. dan. dial. sægle, segle, dregla, o. SECKLA (se SBenson i SydsvOrtnSÅ 1959—60, s. 43 ff.)]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) dregla; äv. i utvidgad anv., om dregel: rinna (ur mun). Spegel (1712). Sedan barnet blifwit 6 eller 7 månader gammalt, will det gärna sagla och hafwa fingrarne i munnen. Wåhlin LbLandth. 100 (1804). Florman Hushållsdj. 84 (1834; om mun på en rabiessjuk hund). På en tandlös gamling .. saglade dreglet ur mungiporna. Ossiannilsson Slätt. 263 (1909). SvD(A) 1916, nr 128, s. 7.
Spoiler title
Spoiler content