publicerad: 1963
SAKNA sa3kna2, v.1 -ade; o. SAKNAS -as2, v. dep. -ades. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, Lind 1: 1622 (1749)).
Ordformer
(saack- 1586—1599. saak- 1587. sack- 1588—1768. sak- 1541 osv.)
Etymologi
[fsv. sakna; motsv. fd. saknæ, saghnæ (d. savne), fvn. o. nor. dial. sakna; sannol. inkoativbildning till det starka verb som föreligger i got. sakan (se SAKA) o. urspr. betydande: börja söka l. dyl. — Jfr SAK, sbst.]
I. tr. (äv. i abs. anv.).
1) upptäcka l. märka att (ngn l. ngt) har försvunnit l. icke har infunnit sig l. icke är tillstädes l. att man förlorat l. tappat bort (ngn l. ngt); icke kunna finna (ngn l. ngt); stundom (närmande sig 4 o.) övergående i bet.: ha förlorat (ngn l. ngt). Man saknadhe Dauid j hans rwm. 1Sam. 20: 25 (Bib. 1541; Bib. 1917: Davids plats stod tom). När .. (några båtsmän som köpt mjölk o. lånat skedar av en piga) ginge vth, saknede pigenn strax (silver)skedenn. 3SthmTb. 5: 225 (1604). Turckarne förlorade Niehundrade Man; men de Christne saknade intet mer än Trettio. Dryselius Måne 381 (1694). När han (dvs. hästen) först saknade honom (dvs. sin döde herre) .. darrade han som et aspelöf. Dalin Vitt. II. 6: 115 (1740). Jag saknade boken först i går. Möller (1790). Men så kom hon (dvs. en gumma som hyste planer på att förkorta sitt liv) att tänka på vilken undran och uppståndelse det skulle bli när man saknade henne. Lindström Leksaksb. 49 (1931). jfr (oeg.): Den som qvälln sitt hufvud saknar, / Skall — betänk det väl, min vän! — / Plågad finna det igen / Andra dagen, då han vaknar. Valerius 2: 96 (1809); jfr 4. — särsk.
a) (†) i uttr. kunna sakna ngt, kunna konstatera att ngt är borta l. stulits o. d. (Tjuven) hade .. vpslagitt hennes kista och der vthtagitt en sölffskeedh om 3 lodh och ett paar laaken, som hon (dvs. ägarinnan) kunde saakne. 2SthmTb. 7: 376 (1587). 3SthmTb. 2: 299 (1599).
b) märka l. finna (en) brist på (ngt) l. (en beklaglig) avsaknad av (ngt); jfr 2, 4. Såsom det synes, saknade .. (Ehrensvärd) hos konungen det allvar och den soliditet i karakteren, som han fordrade hos en regent. Nyblæus Forskn. I. 1: 283 (1873, 1879). (Sv.) Jag saknar något .., (eng.) I feel that something is absent (missing; wanting). WoH (1904); jfr huvudmom. särsk. (†) i uttr. låta sakna sig, övergående i bet.: felas l. fattas o. d.; jfr 4 o. II 3. Skådespel der .. intet behag af det ädlare umgängsspråket, låtit sakna sig. Leopold 1: FöretOden 1 (1790, 1814).
c) (†) i utvidgad anv., liktydigt med: upptäcka l. märka (ngt vara borttaget); jfr 3. Johan Olsson hade ock saknat ax wara skurna uthur hans skylar. BtFinlH 2: 341 (1670).
d) (numera knappast br.) närmande sig 2, 4: (gm döden) ha förlorat l. vara berövad (ngn) (o. känna saknad efter honom); äv. i pass. med utsatt agent. Frese VerldslD 78 (1713, 1726). Sonen saknade snart derefter sin fader. Höpken 1: 255 (1771). Han saknas alltför tidigt af sina barn. Schulthess (1885).
2) känna saknad (se d. o. 3) efter (ngn l. ngt) l. sorg l. smärta l. ledsnad över förlusten av (ngn l. ngt) l. över att (ngn) är död l. att (ngn l. ngt) icke (längre) är till finnandes l. tillstädes; känna det som en olycka l. förlust att (ngn l. ngt) är borta; med saknad minnas (ngn l. ngt); äv. övergående i bet.: känna längtan l. åtrå efter (ngt); äv. utan obj. (se d). Jag saknar djupt min bortgångne vän. Vi sakna alla hennes vänsälla väsen. Jag kommer alltid att sakna henne. Välkommen! Vi ha länge saknat dig. Schroderus Dict. 248 (c. 1635). Thet (dvs. att Gud gläder sig över en syndares bättring) må tu försäkra tig: Fast tigh, när titt samwet waknar, / Tycks som Gud tigh fögo saknar. Runius (SVS) 1: 25 (c. 1710). O Gud! i dig förnöjd / Jag somnar och jag vaknar. / När du mig ger din fröjd, / Ej verldens lust jag saknar. Ps. 1819, 365: 5. Den, som jemför denna (slutliga) redaktion (av Franzéns dikt Det nya Eden) med de äldre, saknar nästan det drömmande, musikaliska, omedvetna behag, som, trots omeningar och nebulösa uttryck, utmärkte de tidigare försöken. Wirsén i 3SAH 2: 204 (1887). Vi komma att sakna Er rysligt. Auerbach (1913). Han var det enda jag saknade av allt det gamla som nu var förbi. Lindgren Mio 23 (1954). — jfr AV-, MISS-SAKNA. — särsk.
a) i ordspr. Den saknar inte malmen, som får silfver i stället. Granlund Ordspr. (c. 1880). Han saknar intet, som intet har sett. Därs. särsk. i ordspr. som beteckna att man uppskattar l. upptäcker värdet av ngn l. ngt först när man förlorat honom osv. Man saknar intet dhet goda, förr än dhet är borta. Grubb 506 (1665). Man saknar ej kon förrän båset är tomt. Granlund Ordspr. (c. 1880).
b) övergående i bet.: upptäcka l. märka hur välbehövligt (ngt som icke finns) skulle vara; jfr 1 b. Tå jag var i begrepp, att utarbeta mitt Glossarium Sviogothicum, .. tyckte jag mig framför annat sakna en fullständig Ordbok af Lappska Språket. Ihre Föret. III (1779).
c) (numera knappast br.) i utvidgad anv., övergående i bet.: vållas besvär l. avbräck gm förlusten av (tid) l. dyl.; anträffat bl. i uttr. minst sakna (viss tid), helst kunna undvara l. minst behöva utnyttja (viss tid). (Husbonden) äger .. (i mitten av juni) bästa rådrum at besörja omtankan för .. (andra) hushållsgrenar (än jordbruket), hwaribland den ock bör wara at ombyta sit tjenstefolk den tid han mindst saknar. AdP 1800, s. 302.
d) (i vitter stil) utan obj.: känna saknad l. (smärtsam) längtan; äv. i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv. (äv. substantiverat). Länge han (dvs. Pygmalion) dolde sitt brott, och sökte att henne (dvs. Dido) förblinda / Genom bedrägligt hopp, och dåra den saknandes kärlek. Adlerbeth Æn. 13 (1804). Sof nu, och dröm om mig, och vakna / vid middag, och med trogen själ / tälj timmarna som jag, och sakna, / och brinn, som jag. Farväl, farväl! Tegnér (WB) 5: 47 (1824). Skärvik står för minnet, / Och hjärtat saknar då. Snoilsky 5: 99 (1892, 1897).
3) (†) beklaga (ngt), (djupt) sörja över (ngt); till sin ledsnad l. med beklagande märka (ngt); särsk. med obj. bestående av inf. l. att-sats l. indirekt frågesats. HSH 31: 431 (1638). Konungen saknade .. (Hektors) affgång medh en stoor ängslan och bedröfwelse. Sylvius Curtius 312 (1682). (Jag) saknar .. dock huru werldslig Öfwerhet och Prediko-ståndet i synnerhet, lika som aldeles öfwergifwit .. (oss änkor) uti det stånd wi försättas, genom en mans dödeliga frånfälle. Posten 1769, s. 766. Jag saknade att ej ma chère mère var i Borgmästarens ställe. Hvilket ståtligt tal hon skulle ha hållit! Bremer Grann. 2: 251 (1837). Jag saknar att icke kunna säga om kejsar Frans Joseph mer än att han tyckes vara en man, som kan lära vishet af motgången. Dens. GVerld. 6: 291 (1862).
4) icke ha (ngt), vara utan (ngt); icke ha tillgång till l. icke få åtnjuta (ngt); lida l. visa brist på (ngt). Sakna vänner, pengar, medel, sysselsättning, utvägar. Anmärkningen saknar intresse. Hemmalaget saknade två av sina bästa spelare. Sakna det nödvändigaste. Sakna anlag för ngt. Sakna energi, humor. Den konstarten kommer aldrig att sakna sina beundrare. Sakna sinne l. känsla för poesi. Han saknar sin like i förslagenhet. Sakna motstycke, se MOTSTYCKE 2 b α. Han saknar icke förutsättningar för att (osv.). Verket saknar icke positiva sidor, verket har också (vissa) positiva sidor. Huru wijsliga thet (dvs. att prästerna bådo konungen att mot vederlag få avstå sina landbönder till kronan) war af them (dvs. prästerna) betänckt, thet finge the sedan förnimma när the saknade then hielp the hade af sina bönder. Brahe Kr. 55 (c. 1585). Jag tror, at Beurs och Contoir hade uti Grill, Kierman .. (m. fl.) sådane Köpmän, som de sedan saknat. Posten 1769, s. 419. För sent skall syndarn wakna, / Der ingen morgon är, / Der han skall ewigt sakna / Den nåd han spillde här. Ps. 1819, 165: 2; jfr 2 o. Ps. 1937, 257: 2. De saknade hvarken djerfhet eller mod. SvTyHlex. (1851). När .. (V. F. Palmblad) saknade skämt, tog han med en makalös otvungenhet till det ramma ovettet mot person, och när han var i brist på facta, diktade han sådana. Sturzen-Becker 1: 21 (1861). Han saknade all lust att begagna .. (dolken) ens till värn. Hallström Than. 62 (1900). (Världens första cykel) saknade både pedaler och styre, och man måste därför sparka sig fram och lyfta framhjulet, då man skulle vända. Kulturen 1946, s. 18. — jfr AV-SAKNA. — särsk.
a) i vissa uttr.
α) sakna (all) grund, vara (helt) utan grund l. (totalt) grundlös l. obefogad. Dessa rykten sakna all grund. Westee (1842). Sedan deras otidiga fruktan nu visat sig sakna grund. Annerstedt Rudbeck Bref LVIII (1899).
β) sakna ord (för) att uttrycka ngt, icke finna ord (för) att uttrycka l. icke kunna i ord ge (nog) uttryck för ngt. Jag saknar ord att uttrycka min förvåning l. hur förvånad jag är. Schulthess (1885). Hallström Händ. 9 (1927).
b) närmande sig bet.: (icke ha erhållit o.) vänta på (ngt, t. ex. brev l. underrättelse o. d.). (Sv.) Jag saknar ännu svar från Eder (t.) ich befinde mich el. bin noch immer ohne Ihre Antwort. Auerbach (1913).
c) (numera mindre br.) övergående i bet.: gå miste om l. bli berövad (ngt). Så månge dagar, som .. anwändas (till extra helgdagar), så många Millioner dagswärken saknar Riket i gemen af alla des arbetande Inwånare. PH 3: 1784 (1741). (Han) drog .. sig in i Kyrkan, och förswarade sig der et helt dygn; dock som han saknade den wäntade hjelpen, skedde til slut Capitulation. Hülphers Norrl. 2: 107 (1775).
d) (numera bl. mera tillf.) närmande sig bet.: avstå från l. avvara (ngt); äv. utan obj. Israels Barn, effter the lätt hade fått sina Gyllene Örnaringar och Armband, .. kunde the jämwäl lätt sakna och ombära the samma. Spegel Oliw. B 4 b (1675). En Åkare wil förr vmbära maat och ööl, / Än han på resorna wil sakna thetta sööl (dvs. tobak). Dens. ÖPar. 28 (1705). Du (dvs. mannen) vill ha frihet att förstöra dina pengar på fruntimmer, så att vi andra (dvs. hustru o. barn) får sakna och försaka. Moberg Rosell 244 (1932).
e) med avs. på ngt negativt l. icke önskvärt, närmande sig l. övergående i bet.: vara befriad från, slippa; numera i sht i negerade uttr. Frese VerldslD 163 (1726). Man saknar .. (i Sthms skärgård) det öppna hafvets flesta obehag och eger upplandets flesta fördelar. Strindberg Skärk. XII (1888). Prästhemmet i Winslöf saknade icke sina svåra pröfningar. MinnGPrästh. 1: 6 (1924).
f) (numera bl. tillf.) i p. pr. med pass. bet.: saknad (se III 3); jfr II 3. Att jag icke kunnat vara .. mera (fullständig i mina biografiska uppgifter), är verkeligen icke till följe af bristande välvilja hos vederbörande, utan dels af saknande underrättelser, dels kan hända deraf, att jag icke vetat att vända mig till rätter ort. Hammarsköld SvVitt. 1: VI (1818).
5) [sannol. utvecklat ur 4] (†) med avs. på hamn: ha lämnat l. förlorat ur sikte. Knapt saknade han hamnen, för än en stark storm upwäxte. Celsius G1 1: 208 (1746).
II. i (omskrivet l. med -s bildat) pass. utan utsatt agent (jfr III) l. (numera oftast) ss. dep. (Sv.) Saknas (lat.) desiderari. Wollimhaus Ind. (1652).
1) motsv. I 1: (konstateras) vara borta; icke stå att upptäcka, icke finnas på sin l. väntad plats l. dyl.; äv. närmande sig l. övergående i dels bet.: ha försvunnit l. omkommit l. förlorats l. blivit stulen, dels bet.: utebli; ofta närmande sig o. svårt att skilja från 3. Hon saknas aldrig vid någon premiär. Ther saknadhes aff Dauidz tienare nitton män och Asahel. 2Sam. 2: 30 (Bib. 1541). Och wiste samme Erich Joenszon och H(ustr)v Margrete af inth(et) gulbälte, som H. F. N. skulle tilhördt haffue, eÿ heller att ther saknedes någett bälte. 2SthmTb. 5: 310 (1577). Af de Christne sacknades i denna Träffningen, intet meer än Åtta Personer och Tolf .. Hästar. Dryselius TurkMån. 378 (1694). Tre personer blevo innebrända, fyra saknades. Auerbach (1913). När han kom hem, .. saknades en del föremål, som brukat stå på atenienn; tydligen hade tjuvar varit framme. Östergren (1937). jfr (†): Då (dvs. när en viss person avled) saknades, hwad man så lätt ej hinner sakna. Frese VerldslD 78 (1713, 1726); jfr 2 o. I 1 d. — särsk. (†)
a) motsv. I 1 a; i uttr. kunna saknas, kunna konstateras vara borta l. försvunnen l. stulen. Han hade .. vpslagitt 7 kister och 3 skrin, Der vth myckitt stulitt war som icke altt saacknes kunne. SthmTb. 7: 242 (1586).
b) i utvidgad anv., i uttr. ngn saknas göra ngt, man finner l. ser ngn icke (längre) göra ngt. Huru offta hafwer jag .. förn något krig var, förn någon Sweriges Konung saknades rida in och vt genom wåra portar .. slagit vp min Bibel, läsit vp thetta (bibel-)språk (dvs. Jer. 17: 21 ff.). Swedberg Dödst. 38 (1711).
c) i uttr. saknas ifrån (en plats o. d.), övergående i 3: vara borta l. ha försvunnit från (en plats osv.). The Constantinopolitaniske Fäder .. vrsächta .. sigh .., at the .. icke kunde så länge saknas ifrån sine Församlingar. Schroderus Os. 1: 518 (1635). Enkiedrotningen saknades ifrån Gripzholm. RP 8: 164 (1640).
2) motsv. I 2: (gm att vara borta l. icke längre finnas) bli l. vara föremål för saknad (se d. o. 3); stundom äv.: vara efterlängtad l. behövlig. Feet steek saknas illa .. (dvs.) Godha dagar äre onda at mista. Grubb 208 (1665). Den mannen saknas högeligen. Sahlstedt (1773). Ett sådant verk har länge saknats. Weste FörslSAOB (1814). Med dig vare helga Jungfrun, / Att bekröna dina vapen; / Aldrig saknas må den klinga, / Som du kastat bort i dag. Oscar II I. 2: 147 (1859, 1886). (En mörkröd ros) stod på Kalles grav. En son fanns före / mig och blev saknad när han gick sin kos. Gullberg Terzin. 37 (1958). — särsk. i uttr. som beteckna att ngns l. ngts värde uppskattas l. upptäckes först efter det att han osv. är borta; jfr I 2 a slutet. Han saknades först efter döden. Möller (1790). Man saknas icke, förrän man är borta. Östergren (1937).
3) motsv. I 4: icke finnas l. förekomma; fattas; äv. med indirekt obj. Medel saknas l. det saknas medel. Det saknas varje spår av gärningsmannen. Kverulanter kommer det aldrig att saknas. Det saknas icke klandrande röster. Det saknas icke anledning till anmärkning. Ett register bör icke saknas i ett sådant arbete. Vad som framför allt saknas hos honom är karaktärsfasthet. Kolmodin QvSp. 1: 23 (1732). I fall .. Slåer saknas på et kiäril, som framgifwes til justering, så .. (tillsäges) ägaren, det han .. låter beslå sitt mått med hörn-järn. PH 2: 1268 (1736). Där saknas så och så mycket. Weste (1807). Skulle uti en eller flera Kyrkor af et Pastorat Gudstjenst saknas å den Söndag, då Kungörelsen borde upläsas, åligge (osv.). RO 1810, § 11. Sjöström och Brockman ha inte precis gjort mig något ont; det var nog bara tillfället, som saknades dem. Högberg Utböl. 1: 205 (1912). Malmberg StyckVäg 5 (1950). — jfr BORT-SAKNAS. — särsk. (numera bl. mera tillf.) i uttr. det saknas endast att (osv.), det fattas (se d. o. 1 c) bara att (osv.). Kellgren (SVS) 2: 239 (1787).
III. i p. pf. (utom i omskrivet pass.); särsk. i mer l. mindre adj. anv.; äv. substantiverat. (Sv.) Saknat (lat.) desideratus. Wollimhaus Ind. (1652).
1) motsv. I 1, II 1: som saknas, vars försvinnande l. frånvaro man märkt; ofta närmande sig l. övergående i bet.: förlorad l. försvunnen l. dyl. o. i sistnämnda anv. utan bestämd avgränsning från 3. Bland de saknade befinna sig även två svenskar. (Sv.) Saknat. (T.) Umbkommen. (Lat.) Desideratus. Schroderus Dict. 217 (c. 1635). Saknad post. Uteblir post, utan att anledningen därtill är känd, utfärdas besvaring till den postanstalt, som bort utställa kartslutet (dvs. kartan med tillhörande post). Döss o. Lannge (1915); jfr 3. (Tjänsteflickan) gick i patienternas kappfickor ... Det blev förfrågningar angående saknade pengar. Siwertz JoDr. 295 (1928). — särsk. (numera knappast br.) närmande sig 2, 3: avliden (o. saknad (i bet. 2)); jfr I 1 d. Om alt detta (dvs. frälset o. indelningsverket) förtienar den saknade Professorens Herr Frosteri Inledning til Svenska Krigs-Lagfarenheten, at läsas. Schönberg Bref 1: 126 (1777).
2) motsv. I 2, II 2: som saknas, vars bortgång l. försvinnande l. frånvaro känns som en förlust; sörjd; äv.: efterlängtad l. behövlig. En djupt saknad vän. GFGyllenborg Vitt. 1: 213 (1795). Hans dygder gjorde honom allmänt saknad. Weste (1807). Ett sådant verk har länge .. varit saknadt. Dens. FörslSAOB (c. 1815). Vi hafva .. hört, hvilka förluster Vetenskaps- och Vitterhetssamhället lidit under det gångna året. Det återstår oss nu att ägna dessa saknade den minnesgärd, som våra stadgar bjuda och hvilken det är vårt hjärtas behof att gifva. Paulson Minnestal 89 (1899). — jfr HÖGST-SAKNAD.
3) (numera bl. mera tillf.) motsv. I 4, II 3: som saknas l. saknats; bristande, felande; obefintlig. Återställandet af ett saknadt ord hos en .. skribent. Rosenstein 2: 188 (1789); jfr 1. TornSp. 1800, Utm. s. 9. Den saknade vetenskapliga bildningen från början gjorde, att jag på det hela icke kom längre, än till en temmeligen försvarlig kadettbildning. Wingård Minn. 1: 17 (1846). Yrkesidealisterna .. hafva gifvit en mera bestämd form åt det saknade innehållet (i idealismen). Strindberg NRik. 90 (1882). Det plötsliga insättandet af den skenbart saknade biten i tallriken åstadkommes på ett mycket enkelt sätt (i en trollkonst med en trasig tallrik). Hoffmann NutidMagi 2: 311 (1883). Harlock (1944).
Avledn.: SAKNELIG, adj. [jfr sv. dial. sagneli, d. savnelig, båda med bet.: saknesam] (†) till I 3; om dödsfall: beklagansvärd; jfr avsaknelig. Dett mycket saknelige dödsfallet. ConsAcAboP 8: 48 (1700). —
SAKNESAM, adj. [sv. dial. saknesam] (i sht i vissa trakter) till I 2: som innebär l. medför saknad (se d. o. 3), saknadsfull o. d.; särsk. i n. sg. ss. predikativ till allmänt neutralt pron. o. d. Det var mycket tomt och saknesamt efter Anna. Hedén Ringmur. 282 (1945). Det kan ändå kännas saknesamt att han nödgats beskära sin bok på flera kapitel. DN(A) 1959, nr 277, s. 4.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content