SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1963  
SAKRAMENTARIUM -ta4rium, äv. —302, n.; best. -iet; pl. -ier.
Ordformer
(förr äv. sac-)
Etymologi
[jfr t. sakramentarium, sakramentar, eng. sacramentary, fr. sacramentaire; av senlat. sacramentarium, till lat. sacramentum (se SAKRAMENT)]
1) inom den äldre västerländska kyrkan använd liturgisk bok som innehöll ritual för gudstjänsthandlingar o. utgjorde en föregångare till missalet. Dalin (1871). Hildebrand Medelt. 3: 740 (1902). För kännedomen om den äldre romerska mässans utgestaltning äro de tre s. k. sakramentarierna (Leonianum, Gelasianum, Gregorianum) af den allra största betydelse. 2NF 19: 285 (1913). SohlmanMusiklex. (1952).
2) (†) sakramentshus. Efter .. genombrutna tornhjelmar (på kyrkor) formades .. (bl. a.) sakramentarier i kyrkorna. Sydow Lübke 449 (1871; t. orig.: Sacramentarien).
Spoiler title
Spoiler content