publicerad: 1963
SAKRAMENT sak1ramän4t, n.; best. -et; pl. = (PGalle (1526) hos OPetri 1: 283, osv.), äv. (numera knappast br.) -er (i ä. språkprov möjl. äv. att hänföra till sg. sakramente, Schroderus Os. III. 1: 286 (1635), Östergren (1937)); förr äv. SAKRAMENTE, n.; best. -t; pl. = (PGalle (1526) hos OPetri 1: 283, OPetri 1: 372 (1528), Phrygius HimLif. 71 (1615; möjl. sg.)) l. -en (Schroderus Os. III. 1: 311 (1635), Swedberg Cat. 417 (1709)), möjl. äv. -er (se ovan).
Ordformer
(sacker- (sacher-) 1635. sacre- 1558 (: Sacrementh kaar), 1587—1770. sakra- (sac(k)ra-, sachra-, zachra-) 1526 osv. -ment 1526 osv. -mente 1526—1888)
Etymologi
[fsv. sakrament; jfr fd. o. dan. sakrament(e), mlt. sacrament(e), mnl. o. holl. sacrament, mht. sacrament (t. sakrament), eng. sacrament, ffr. o. fr. sacrement; av lat. sacramentum, (helig) förpliktelse, vadpenning, krigsed m. m., i kyrkolat.: mysterium, sakrament, till sacrare (se SAKRERA). — Jfr SAKRAMENTAL, SAKRAMENTARIE, SAKRAMENTARIUM, SAKRAMENTSK, SAPPERMENT]
1) helig (av Gud instiftad) handling l. ceremoni o. d. vilken (på ett oförklarligt l. hemlighetsfullt sätt) anses förmedla l. symbolisera Guds nåd l. gudomlig l. andlig kraft l. ge uttryck för evangeliets innehåll; särsk. om dopet l. nattvarden i den luterska o. reformerta kyrkan l. om dopet, nattvarden, boten, konfirmationen, prästvigningen, äktenskapet l. sista smörjelsen i den romersk-katolska kyrkan; stundom äv. i fråga om judiska l. andra icke kristna förh.; jfr NÅDE-MEDEL. Dopets sakrament. Nattvardens, äv. altarets, ngn gg äv. Herrens kalks sakrament; jfr 2 a o. ALTARE 1 c γ. Ensamber Christus som är gudh och menniskia, haffuer stichtat all sacrament. PGalle (1526) hos OPetri 1: 283. Schroderus Os. 1: 363 (1635: Herrens Kalks Sacramente). Dett Ordet, Sacrament, märker en heligh Gudz Hembligheet. Emporagrius Cat. P 4 b (1669). (Paschasius Radbertus) förklarar allt det för Sacrament, som på ett af Gud anordnadt högtidligt sätt såsom underpant af saligheten osz meddelas; hvarje synbar handling, som i det inre werkar ett osynligt. Rydberg (o. Tegnér) Engelhardt 2: 68 (1835). Kärlekens myster, det hemlighetsfullaste, det djupaste sakramentet i Menskligheten, kärleken icke blott till sin like utan till Gudomen sjelf. Tegnér (WB) 8: 57 (1836); jfr b. Vindrickningen vid Dionysosfesten .. (var) ett värkligt sakrament, genom hvilket deltagarna drucko gudens blod och därigenom blefvo delaktiga af hans själ. Schück LittRelH 1: 41 (1904). Länge var .. (sakramentens) antal obestämt. Först under 1100-talet började sjutalet slå igenom tack vare Petrus Lombardus, som också givit den grundläggande katolska definitionen på ett sakrament. Brilioth SvKyrkKunsk. 226 (1933). jfr: Att hata kättarne är det åttonde sakramentet (enligt jesuitismen). Topelius Fält. 1: 39 (1853); jfr b. — jfr DOP-, DÖDS-, FÖRENINGS-, VATTEN-SAKRAMENT. — särsk.
a) i utvidgad anv.
α) (numera bl. mera tillf.) om ngt som av Gud givits helig karaktär l. funktion; äv. allmännare: ngt heligt (o. gm sin helighet förpliktande). Men samma trä (dvs. kunskapens träd i Eden) haar jagh (dvs. Gud) til Sacrament förordnat, / Och tager therför thet särdeles i omwårdnat / At tu (dvs. Adam) skal låta thet, som heligt, stå orördt. Spegel ÖPar. 52 (1705). (Munkens predikan) gjorde ett mägtigt intryck på alla dessa menniskor .. för hvilka hvarje ord var sakrament, sannare, ju starkare och våldsammare det uttalades. SDS 1901, nr 61, s. 4. För egyptierna har ett löfte, givet åt en döende, en absolut bindande kraft. Det är ett sakrament för dem. Berg EgyptProf. 32 (1933).
b) [möjl. delvis utvecklat ur 2 a] mer l. mindre bildl.; särsk.: ”nådegåva”. Hvarje liten bit ur .. (Shelleys) ”poems” är ett källsprång till evinnerligt skaldelif för dem, som förstå att värdigt anamma sakramentet. (Cavallin o.) Lysander 384 (1878); jfr 2 a α. Sitt blod i rusets sakrament han (dvs. demonen) gaf / och själf på mörkrets tron som Satan sitter. Jacobson Sång 119 (1899). Jag ger dig kroppens sakrament (dvs. fysisk kärlek) och du ger mig kärlekens. Johnson DrömRosEld 27 (1949).
2) i inskränktare anv., betecknande (beståndsdel av) visst bestämt sakrament (i bet. 1).
a) nattvard l. nattvardselement o. d.
α) nattvard; äv. konkretare, med tanke på brödet o. vinet i nattvarden (jfr β); numera ofta med ålderdomlig l. (i vissa trakter) folklig prägel. Man moste scriffta sich huart åår om påschana när man gåår til sacramentet. OPetri 2: 24 (1528). Hwar .. så synes som then krancke icke skulle kunna fördragha Sacramentet och behållat qwart hoos sigh, tå skal Presten (osv.). LPetri KO 59 b (1561, 1571). Alle Sockne-Präster förbiudes alfwarligen, at förmena någon sacramentets bruk .. för giäld. PH 1: 419 (1723). Bröd hade han och lade några bitar därav på ett tefat; vin .. hällde han i ett glas ... Och så fick han tillåtelse att ta del av sakramentet. Hallström Händ. 244 (1927). Han gällde nog i byn som en Guds ords föraktare, då han inte varit till sakramentet på fem år. Moberg ManKv. 106 (1933). Antingen han är helgdagsfin eller inte så får han stanna hemma ett par dar sen han begått sakramentet för att han inte skall gå på vägen och svära. Martinson BakSvenskv. 95 (1944). (†) Nu förledin Påsk war han wid sacramentet. VDP 1664, s. 563. — särsk. (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.)
α') i uttr. som åsyfta den gamla seden att begå nattvarden ss. bekräftelse på l. till bestyrkande av ngt (t. ex. löfte l. ed l. riktigheten av en uppgift); särsk. i sådana uttr. som taga, i sht förr äv. anamma, förr äv. taga till sig sakramentet på l. till bestyrkande av ngt, ta nattvarden ss. bekräftelse på ngt (äv. i uttr. vilja taga osv. sakramentet på ngt, använt för kraftigt bedyrande av ngt); jfr β' o. NATTVARD 2 b. Alla the articlar som i forlijkningene vpteeknade woro, stadhfeste han med sacramentit. OPetri Kr. 111 (c. 1540). Till ytermera styrckio .. att alt skulle fast och obrotzlige hollas, togh .. (Kristian II) till sig Sacramentedt ther vppå. Svart G1 58 (1561). At så i saning är, bed(er) iag Gud mig till hielp och will taga sacrament(e)t ther vpå, om iag skulle ähn döö i dag. VadstÄTb. 84 (1580). (Kristina Gyllenstierna) Beswor .. (Kristian II) wid de eder han aflagt, samt det heliga Sacrament han anammat, til bestyrkande af sina löften, at lemna desz afsomnade Herres ben uti ro. Celsius G1 1: 68 (1746). Jag vill anamma sakramentet på att det är sant. Weste FörslSAOB (c. 1815; använt ss. kraftig försäkran). Atterbom (1838) i 2Saml. 11: 13. jfr: Ers Härlighet .. kan ta alla sju sakramenten på min påpasslighet, för jag är van att effectuera beställningar à la minute! Strindberg Folkung. 111 (1899); jfr 1.
β') i uttr. (svärja) ed vid l. på l. svärja på l. om (det heliga) sakramentet l. Herrens sakrament o. d., (avlägga) ed l. svärja vid (den heliga) nattvarden resp. Herrens nattvard; jfr 3. (Konung Birger) swor vppå sacramentit at alt skulle wara en afftalat sack. OPetri Kr. 111 (c. 1540). Öfwerdådige edemunnar, som .. fåfengeligen swäria, serdeles om Gudz dödh, hans pijna, fäm såår och sacrament. KOF II. 2: 97 (c. 1655). Sin Konungzlige Eedh, som .. (Kristian II) på thet helige Sacramentet swurit hawer. SwRijmKrön. 2: 472 (1676). Huru gräseligen syndas med swordom och Eeder .. wid Herrans Sacramente. Ekman Siönödzl. 290 (1680). Båda partierna .. hade med liflig ed på sakramentet förbundit sig att .. upphöra med alla fiendtligheter. Topelius Fält. 2: 83 (1856).
β) ss. beteckning för vart o. ett av de synliga elementen (brödet o. vinet) i nattvarden; i sht dels om nattvardsbröd, särsk. (om romerskkatolska förh.) hostia (i monstrans), dels i pl., övergående i bet.: nattvard. Nw segher jngenstadz scrifften ath man skal settia eller dragha sacramentit (som .. (papisterna) kallat) j monstrancier. OPetri 1: 412 (1528). Oss .. them tijn rena oc helga Sacrament wederqweckt haffua. Liturg. 71 b (1576). (Skogsrået) fordrade .., att Per skulle skaffa henne ”Herrens sakramente”, det välsignade brödet från nattvardsbordet. KyrkohÅ 1914, s. 245 (cit. fr. 1635). Kyrkoherden var närvarande vid hans sotsäng och administrerade honom sakramenterna. Fersen HistSkr. 1: 48 (c. 1790). Flerstädes voro (i Rom på Kristi lekamens dag) altaren uppresta. Framför dem stannade processionen och koadjutorn välsignade med sakramentet de knäböjande. Lagergren Minn. 3: 21 (1924). (Sv.) utdela sakramenten åt en döende (fr.) donner .. la communion .. à un mourant. Hammar (1936); jfr b. — särsk. (†) i uttr. vilja dricka sina sakrament att (osv.), använt ss. kraftigt bedyrande av riktigheten av ett påstående; jfr α α'. Renholt .. togg een kanne til sigh och drack aff och sadhe (till Jakob Lesle), att han wiille dricke sin sacramenth ther wdj, att han iche skulle komme ther ifrå Marstrand, för än han hade giordh honom rekenskap. TbLödöse 57 (1587).
b) i pl., om (boten) nattvarden o. sista smörjelsen ss. de sakrament (i bet. 1) som inom den romersk-katolska kyrkan meddelas en döende l. svårt sjuk (äv. i uttr. de heliga sakramenten); stundom äv. i sg. (äv. i uttr. sista sakramentet), om (nattvarden o.) sista smörjelsen åt en döende osv. Den 31 betogs han af en häftig feber. Den 3 erhöll han de heliga sakramenterna och afled följande dagen. SKN 1845, s. 224. På natten fick han sista sakramentet. Munthe SMich. 415 (1930; eng. orig.: the Last Sacraments). Östergren (1937).
3) [jfr 2 a α', β', β slutet] (numera föga br.) använt ss. svordom l. kraftuttryck (äv. i uttr. Guds sakrament); förr äv. i gen. sg. ss. attributiv bestämning: sakramentskad. (Den anklagade har) kallat .. (käranden) skälm och tjuf samt ”en zachramentz skåtte”. BtÅboH I. 2: 118 (1625). Du sacramentz karl skal du piska up wår Lector Tegnæus? SkaraRDomb. 1731, s. 293. Kors och alla sakrament — är det djefvulens afbild? — eller är det han sjelf? Almqvist Amor. 28 (1822, 1839). Atterbom FB 108 (c. 1855: Guds sacrament!).
4) (†) i uttr. det heliga sakrament, om stiftelse l. kyrklig institution helgad åt nattvardens sakrament (i bet. 1); jfr LEKAMEN 1 b (β δ'). Anno etc. 1523 etc. såldhe Clas Clasonn wepnare sampt medh sin modher .. och Otte Clasonn, wnder thet helige Sacramente ij Vilsta för:de 4 gårdher, för 70 {marker} dansca. HH XIII. 1: 7 (1561).
Ssgr: A (utom i ssgrna sakrament-hus, -skåp numera mindre br.): SAKRAMENT-BEGREPP, -FIRANDE, -FÖRVALTARE, -FÖRVALTNING, -HUS, -KAR, se C. —
-KYRKA, -LAG, -LÄRA, -ORD, -SKRIN, -SKÅP, -STRID, -STÄLL, -SVÄRMARE, se C. —
(1, 2 a) -VÄSEN(DE). (†) om det som gör nattvarden till ett sakrament (se d. o. 1) l. som utgör det konstitutiva i nattvarden. HC11H 8: 182 (1693).
B (†): SAKRAMENTE-KAR, se C.
C: (1) SAKRAMENTS-BEGREPP. (-ment- 1855—1937. -ments- 1848 osv.) i sht teol. jfr begrepp 5 (b). Guericke Symb. 563 (1848). —
(1) -CYKEL. (i fackspr.) serie bildframställningar (i kyrka) som behandlar meddelande av de sju sakramenten i den romersk-katolska kyrkan. Fornv. 1954, s. 288. —
(1, 2 a) -FIRANDE, n. (-ment- 1894. -ments- 1924 osv.) (numera bl. mera tillf.) jfr fira, v.1 2; särsk. till 2 a, om nattvardsfirande. Fehr Und. 85 (1894). —
(1, 2) -FÖRAKTARE. [jfr t. sakramentsverächter] (numera bl. mera tillf.) särsk. till 2 a: person som visar förakt för nattvarden (gm att icke deltaga i nattvardsgång). Rudbeckius Dagb. 221 (1626). —
(2 a) -FÖRENING. (†) överenskommelse rörande nattvardsläran. Schroderus Os. III. 1: 177, 358 (1635). —
(1) -FÖRVALTNING. (-ment- 1877. -ments- 1866 osv.) [jfr t. sakramentsverwaltung] teol. förvaltning (se förvalta e) av sakramenten. Reuterdahl SKH 4: 274 (1866). —
(2 a) -HANDEL. (†) tvistig sak l. fråga rörande nattvardsläran; jfr handel, sbst.2 4. Schroderus Os. III. 1: 358, 360 (1635). —
(2 a (β)) -HUS. (-ment- 1635 osv. -ments- 1635 osv.) [jfr t. sakramentshaus, sakramentshäuschen] (i sht i fackspr.) (i vissa äldre (urspr.) romersk-katolska kyrkor förekommande, tornformig) kyrkmöbel (anbragt på annan plats än på altaret o.) avsedd för förvaring av (monstrans med) hostia (jämte andra mässkärl o. d.); sakramentsskåp; monstranshus; jfr ciborium 1, tabernakel. Schroderus Os. 2: 703 (1635). Armborstskytten på muren .. är hämtad från ett ”sakramentshus”, en förvaringsplats för brödet och vinet, i Linköpings domkyrka. Andersson SvH 81 (1943; i text till bild).
Ssg (i sht i fackspr.): sakramentshus-förhänge. förhänge av tyg på sakramentshus. Branting TextilSkrud 20 (1920; om medeltida förh.). —
(2 a) -HÅVOR, pl. (numera mindre br.) om oblat o. nattvardsvin. Hb. 1894, s. 26. Därs. 1935, s. 33. —
(1, 2) -HÄDARE. [jfr t. sakramentsschänder] (mera tillf.) särsk. till 2 a, om sakramentarie. GHT 1937, nr 45, s. 13. —
-KAPELL. (förr) kapell helgat åt nattvardens sakrament (se d. o. 1); jfr lekamen 1 b (β β'). Wid sacramentz capellit j vigelstada (dvs. Villstad i Västbo hd). G1R 1: 239 (1524). Hildebrand i 3SAH 12: 204 (1897; om förh. i början av 1500-talet). —
(2 a β) -KAR. (-ment- 1558. -mente- 1531—c. 1580. -ments- 1869 osv.) [fsv. sakramentekar] (numera bl. tillf., arkaiserande) hostiekärl l. monstrans; jfr -skrin. G1R 7: 361 (1531). Forssell Hist. 1: 218 (1869). Anm. Enst. användes ordet i 2VittAH 2: 280 (1787, 1791) om relikskrin. —
(1) -KRISTNING. relig. kristning gm sakrament; särsk. med tanke på barndop. SvMorgBl. 1944, nr 63, s. 4. SvTeolKv. 1946, s. 220. —
(1) -KYRKA. (-ment- 1899—1939. -ments- 1912 osv.) i sht teol. om kyrka kännetecknad av många ss. (magiska) medel till frälsning uppfattade sakrament o. av den framträdande plats som dessa ha i läran o. gudstjänsten. Hahnsson (1899). 2NF 16: 1489 (1912; om den romersk-katolska kyrkan). —
-LAG, r. l. f. l. m. (-ment- 1855—1958. -ments- 1949 osv.) i sht kyrkohist. = sakramental-lag. SvKyrkT 1855, s. 33. —
(1, 2 a) -LÄRA, r. l. f. (-ment- 1883—1937. -ments- 1839 osv.) [jfr t. sakramentslehre] teol. lära om sakramenten; stundom (i sht i skildring av ä. förh.) särsk.: nattvardslära. Thomander 2: 188 (1839). Olikheterna i sakramentläran (mellan luteraner o. reformerta). JNordström (1924) hos Stiernhielm (SVS) II. 1: 191. —
(2 a) -LÖS. (†) som icke fått nattvarden; i uttr. dö sakramentslös, dö utan att ha fått nattvarden. VDAkt. 1666, nr 137. —
(1, 2 a) -MAGI. [jfr t. sakramentsmagie] i sht teol. magisk uppfattning av sakrament(en); särsk. om magisk uppfattning av nattvarden. Söderblom UppenbRel. 50 (1903; om romersk-katolska förh.). 2NF 21: 171 (1914; i fråga om nattvarden). —
(2 a) -ORD. (-ment- c. 1618. -ments- 1597—1630) [jfr t. sakramentsworte, pl.] (†) i pl., om nattvardens instiftelseord. VDP 11/12 1597. Hall KultInt. 14 (i handl. fr. 1630). —
(2 a β) -SKRIN. (-ment- 1898) (numera bl. tillf.) ciborium (se d. o. 1); jfr -hus. TT 1898, Byggn. s. 40. —
(2 a β) -SKÅP. (-ment- 1871 osv. -ments- 1900 osv.) (i sht i fackspr.) = -hus; ngn gg äv. allmännare, om skåp för förvaring av kyrksilver. Sydow Lübke 656 (1871). MeddSlöjdF 1893, s. 90 (för förvaring av kyrksilver). —
(2 a) -STRID, r. l. f. (-ment- 1837. -ments- 1635 osv.) [jfr t. sakramentsstreit] kyrkohist. om den oenighet i fråga om nattvardsläran som på 1520-talet uppstod mellan olika protestantiska fraktioner (o. som blev den viktigaste orsaken till brytningen mellan luteranerna o. de reformerta); i sht i sg. best.; jfr sakrament-krig. Schroderus Os. III. 2: 87 (1635). —
(2 a) -STRIDIGHET~002, äv. ~200. [jfr t. sakramentsstreitigkeiten, pl.] kyrkohist. jfr -strid; i sht i pl. best. Thomander 2: 188 (1839). —
(2 a β) -STÄLL. (-ment- 1871. -ments- 1871) (†) = -hus. Sydow Lübke 447, 449 (1871). LfF 1871, s. 318. —
(2 a) -SVÄRMARE. (-ment- 1899. -ments- 1635) [jfr t. sakramentsschwärmer] (†) sakramentarie. Schroderus Os. 2: 583 (1635). Hahnsson (1899). —
(1) -TYG. (†) i uttr. altarets sakramentstyg, om (nattvardskärl med) nattvardsbröd o. nattvardsvin. Prytz NEschilli C 4 b (1650).
Avledn.: SAKRAMENTARE, m. [jfr t. sakramenter] (†) till 2 a, = sakramentarie. PErici Musæus 2: 87 a (1582). —
SAKRAMENTERA, v. [jfr t. sakramentieren samt ä. holl. sacramenten, sakramenten, t. sakramenten; jfr äv. mlat. sacramentare, förplikta med ed] (†) till 3: bruka svordomar, svärja. När Daniell Ransow th(et) förnam, / At the icke komo lenger fram, / Begynte han Sacramentere: / Der Teuffell före honom bort, / Der mich hatt hir her geuort. Hund E14 308 (1605). —
SAKRAMENTLIG, adj. [jfr t. sakramentlich] (†) till 1: sakramental. Thetta är min lekamen, thet är thetta brödh mercker på Sacramentligit sett min lekamen. OMartini Bew. G 3 b (1604). Guericke Symb. 563 (1848).
Spoiler title
Spoiler content