SALIER sa4lier, sbst.1, m.; best. -n; pl. =.
Etymologi
[jfr t. salier, eng. salian, fr. salien; av lat. salius (oftast i pl. salii), till salire, hoppa, dansa (se SALTO); benämningen given på grund av att salierna vid sina årliga fester uppförde danser. — Jfr SALISK, adj.2]
i det gamla romerska riket (i sht i Rom): medlem av (från förhistorisk tid härstammande) prästerskap som dyrkade guden Mars o. som varje år i mars månad höll en praktfull fest med tåg genom staden, sånger o. danser; i sht i pl. De lekars helga prakt, der Rom af Saliers prester / I dans kring Numas sköld såg firas Martis fester. JGOxenstierna 2: 190 (1796, 1806). Salierna ha med all sannolikhet en gång dansat omkring i fårfällar. Fornv. 1930, s. 10.
