SALKNIPA sa3l~kni2pa, f. l. r.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[ssg av sal, sidoform till SADEL, o. KNIPA, sbst.1, f. l. r.; om anledningen till benämningen se språkprovet från 1832 nedan o. BSigurd i MeijerbArk. 11: 91 ff. (1962)]
(numera knappast br.) andfågeln Mergus albellus Lin., salskrake. VetAH 1826, s. 165. Vid samma tid som Knipan, ankomma äfven spridda individer af en, inom Scandinavien, mycket sällsynt fogelart, som här, i anseende till sin likhet med vanliga Knipan, det förtroliga umgänget med densamma, samt af det svarta breda streck den har öfver skuldrorna, hvilket liknar en Sadel, får namn af Salknipa. TJäg. 1832, s. 193. De sjöfåglar, som skjutas hos oss, äro följande: knipan, .. salknipan, skraken. UB 3: 491 (1873). Schulthess (1885).
