SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1964  
SALOL salå4l, r. l. m.; best. -en.
Etymologi
[jfr t. o. eng. salol; bildat till SALICYL o. FENOL]
(i fackspr., i sht farm.) derivat av salicylsyra o. fenol (C6H4OHCOOC6H5), utgörande ett vitt kristalliniskt pulver använt ss. febernedsättande, smärtstillande o. antiseptiskt medel, fenylsalicylat. Hygiea 1887, s. 256. KommentSvFarm. 982 (1905). Salol .. användes som medel mot ledgångsreumatism m. m. Smith OrgKemi 228 (1938).
Ssgr (i fackspr.): SALOL-KRISTALL. jfr kristall 1. Lenhardtson Tandl. 254 (1897).
-PROV. [jfr t. salolprobe] särsk. med. (av den tyske läkaren C. A. Ewald 1887 angivet) prov av magsäckens motilitet gm bestämning av tiden för uppträdande resp. försvinnande av påvisbar salicylsyra i urinen efter intagande av en bestämd mängd salol (ofta kallat Ewalds salolprov). Wernstedt 88 (1935).
Spoiler title
Spoiler content