SALOMONISK sa1lomω4nisk l. sal1-, l. -lω-, äv. -må4n-, adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr d. salomonisk, t. salomonisch, eng. Solomonic; avledn. av SALOMO]
som härstammar från l. är karakteristisk för l. på annat sätt har samband med kung Salomo (l. med de verk som tillskrivits honom). Salomonisk vishet. Weste FörslSAOB (c. 1815). De Talmudiska språkbruken (i Predikarboken) måste snarare hafva uppkommit efter de Salomoniska, än tvärtom. Agardh ThSkr. 1: 4 (1842, 1855). Sions vigda trakt, / Der templet hvälfs på cederbågar / I salomonisk prakt. Qvanten Dikt. 82 (1880). — särsk.
a) [med syftning på berättelsen om Salomos dom i 1Kon. 3: 16] använt för att beteckna ett domslut o. d. ss. rättrådigt l. rättvist l. fyndigt; särsk. i uttr. salomonisk dom. Dalin (1854). (Kommun o. husägare tvistade om hur en trång gata skulle breddas) Då kom det tyska tunga artilleriet och slet på ett salomoniskt sätt tvisten i ett enda tag. Hedin Front. 422 (1915). Striden om § 1 löstes på det salomoniska sättet, att hela paragrafen ströks. GbgNatLd 1682—1932 127 (1933). Strindbergs .. försök att skipa salomonisk rättvisa i Dockhemsdiskussionen. Lamm i 3SAH 50: 188 (1940). Thorén Herre 126 (1942; ss. adv.).
b) (tillf., skämts.) judisk. Mången berlinsk Freifrau von und zu, som rynkat på näsan åt judarna, (får) i alla fall till slut en längre sådan än det mest salomoniskt eller sulamitiskt svängda luktorgan. Laurin Folkl. 111 (1915).
c) (†) tillgjort (vänlig l.) from, skenhelig, falsk, hycklad. (Zuckendorffer tillade) med en betydelsefull blick full af Salomonisk salfvelse — det var hennes ”pligt inom sällskapet” att yppa för honom allt. Almqvist Smar. 382 (1885). (Zuckendorffer) antog en blick full af salomonisk olja (dvs. salvelse) vände sig till Abelia och sade: ”.. Du bör .. öfverlemna åt mig det der dotationspapperet”. Därs. 385.
