SALPA sal3pa2, f. l. r.; best. -an; pl. -or (Rebau NatH 1: 726(1879) osv.) l. -er 32 l. 40 (Thorell osv.).
Etymologi
[jfr t. o. fr. salpe, eng. salpa; av nylat. Salpa, av gr. σάλπη, om havsfisken Box salpa Cuv. (varav lat. salpa, om denna fisk); det nylat. släktnamnet, som givits av den svenske naturforskaren P. Forsskål († 1763), åsyftar djurens likhet med en trumpet (se Forsskål DescrAnimal. 112 (c. 1763)), varvid det gr. σάλπη sannol. uppfattats ss. sammanhörande med σάλπιγξ (se SALPINX)]
zool. manteldjur (med vals- l. tunnliknande kropp med mun i främre ändan o. kloaköppning i den bakre) tillhörande släktet Salpa Forssk. l. (allmännare) klassen Thaliacea; i pl. äv. om detta släkte resp. denna klass. Thorell Zool. 2: 323(1865; i pl., om släktet). Generationsväxling upptäcktes 1819 av A. v. Chamisso hos de till manteldjuren hörande salporna, hos vilka kolonibildande könsdjur och könslösa, solitära djur (”ammor”) med knoppning alternera. 3NF 8: 510(1928). 4Brehm 12: 707(1929; i pl., om klassen).
-KEDJA, r. l. f. (salp- 1865 osv. salpa- 1939 osv.) [jfr t. salpenkette] gm knoppning (se knoppas I 4) utvecklad kedja av salpor, som i sin tur fortplanta sig på könslig väg gm ägg. Thorell Zool. 2: 320(1865).
