SALUTIST, m.||ig.; anträffat bl. i pl. -er.
Etymologi
[jfr t. salutist; av fr. salutiste, till salut, räddning, frälsning (se SALUT); jfr fr. l'armée du salut, frälsningsarmén]
(†) salvationist, frälsningssoldat. NF (1890). Ekbohrn (1904).
Ssg (†): SALUTIST-HATT. hatt hörande till kvinnlig frälsningssoldats uniform, bonett (se d. o. 1 b); jfr FRÄLSNINGS-HATT. Johansson FrälsnArm. 115 (1889).
