SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1964  
SALUTÖR sal1ɯtö4r l. -tœ4r, äv. -ut-, m.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[bildat till SALUTERA]
(numera föga br.) person som ger l. avfyrar salut. Vid tiotiden började regndroppar fräsa i marschallerna och blötte krutet för salutörerna. Mattsson VSkr. 1: 21 (1898).
Spoiler title
Spoiler content