SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1964  
SALVA, sbst.3, r. l. f.; best. -an.
Etymologi
[sannol. etymologiskt identiskt med SALVA, sbst.1]
(†) murbruk använt till rappning av väggar o. d.; puts (se PUTS, sbst.4 1); särsk. om (murbruk till) det yttersta lagret av puts. Till utfyllningen (av murfogar) och det sista murbrukslaget (salvan), som skall vattenrifvas, tages dess finare sand, ju finare putsen skall blifva. Rothstein Byggn. 449 (1859). Först beslås väggen med ett gröfre bruk, grofputs, beslag, första salvan, och sedan detta torkat något, med finputs, andra salvan. Juhlin-Dannfelt 321 (1886). Hahnsson 806 (1899).
Spoiler title
Spoiler content