a) (numera knappast br.) förhållandet att personer kontinuerligt vistas l. bo l. leva tillsammans. Geijer I. 6: 137(1839). Själf hade han (dvs. Svipdag) återvändt till Asgard, där han lefde i lycklig sammanvaro med Fröja. Rydberg Gudas. 161(1887).
c) (numera knappast br.) förhållandet att en församling o. d. är samlad till sammanträde l. möte; jfr d. CGTessin(1727) i HSH 7: 308. FrågDagordn. 1: 58 (1876).
d) (†) i uttr. i ngns l. ngras sammanvaro, i närvaro av ngn resp. ngra, vid sammanträde med ngn l. ngra. Thetta ährendet (skulle) i samtl(iga) Ståndens Deputerades sammanvaro afgiöras. 2RARP I. 2: 349(1720). Annerstedt UUH Bih. 4: 9(i handl. fr. 1749).
2) (numera bl. tillf.) (föremåls l. företeelsers) förekomst tillsammans l. samtidigt på en plats l. samordning o. d.; samexistens, koexistens; förhållandet att de enskilda delarna av ngt äro samlade o. samordnade till ett helt. All reel förbindelse mellan atomerna .. reducerade sig (enligt atomisterna) till en blott yttre sammanvaro. Borelius Metaf. 24(1883). Ett ting, det är en komplex af vissa egenskaper och tillstånd, som befinna sig i något slags sammanvaro med hvarandra. Rydberg Varia 26(1890, 1894). På ett sådant sammanvara .. mellan det sköna föremålets (”bildens”) enskilda delar beror enligt Z(immermann) skönhetsintrycket, ja skönheten är just detta sammanvara, m. a. o. ”det sköna är form”. 2NF 33: 785(1922).
3) (†) förhållandet att ngt är samlat (hos ngn). (De europeiska staternas självständighet) kunde (under feodaltiden) upprätthållas genom nationens materiela krafters sammanvaro hos ett färre antal personer. Snellman Stat. 177(1842).
