(4, 6) SAM-MÄTLIG. (-mätelig) [sannol. bildat efter kommensurabel] (†) i fråga om två l. flera storheter l. en storhet i förhållande till en annan: som kan mätas med l. uttryckas i samma mått, kommensurabel; särsk.: som är jämnt delbar med l. innehåller samma faktor; äv. i oeg. l. bildl. anv.: jämförbar, jämförlig. Om exponenterne ej äro sammäteliga, då kan det irrationäla talet ej bringas til enfaldigare rot. Palmquist Alg. 1: 33(1745). Se til, om någon del uti den ena columnen är sammätelig med någon del uti den andra columnen; händer det, så bringa dem til minsta tal i samma proportion. Dens. Räkn. 185(1750). (Sång) synes äga sin naturliga behaglighet deraf, at de svängningars antal, som tillika höras eller följa på hvarandra, äro sins imellan sammätelige. Bergman Jordkl. 2: 457(1774). Man förgäter, att det oändeliga icke är sammäteligt med det ändeliga. Ödmann StrFörs. II. 1: 37(1803). —
-MÖDRA, oböjl. adj. [jfr fd. sammøþræ (d. sammødre), fvn. sammǿðri (nor. sammødre); senare ssgsleden till moder, sbst.] (numera bl. ngn gg arkaiserande) född av samma mor (som viss annan person). Du har Jormunrek! / vår ankomst önskat, / de sam-mödra bröders, / inom borgen din. Afzelius SæmE 268(1818). Lundegård DrMarg. 2: 27(1906). NysvSt. 1962, s. 22.—
(3) -MÖJLIGHET. (†) möjlighet till samtidig existens. Vi viljom nu .. antaga följande värden för .. (modellen till en hydraulisk maskin), nämligen .. (osv.). Men för att vara berättigad till alla dessa förutsättningar på en gång, bör deras sam-möjelighet bevisas. VetAH 1813, s. 150.
