(5) SAM-TALA, f. (-tale) [fsv. samtala; jfr fd. samtalæ (d. samtale), fvn. samtala; senare ssgsleden är fsv. tala, tal, samtal (resp. fd. o. dan. tale, tal, fvn. tala, tal), sidoform till tal] (†) i uttr. hålla samtala, hålla rådslag l. överläggning l. stämma; jfr samtal 1 g β. TbLödöse 218(1590).
