SANITÄR san1itæ4r l. -ä4r, adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr t. sanitär, eng. sanitary; av fr. sanitaire, till stammen i lat. sanitas (se SANITET). — Jfr SANITÄR, sbst.]
som har avseende på l. hör till l. på annat sätt har samband med den personliga kroppsvården o. hygienen l. med hälsovården o. hygienen inom ett samhälle l. åtgärder l. inrättningar därför; ofta liktydigt med: hygienisk. En sanitär anläggning. Sanitära missförhållanden inom ett samhälle. Sanitär olägenhet. De sanitära förhållandena vid anstalten voro otillfredsställande. Hygiea 1851, s. 540. Badens stora sanitära betydelse. Idun 1890, s. 173. Skärpta sanitära bestämmelser. SDS 1894, nr 302, s. 1. De sanitära anläggningarna, omklädningsrummen och matsalarna betraktas väl numera som självklarheter i modern industri. Form 1952, s. 35. Doktor Haraldsson förklarade kategoriskt att flygbullret utgör sådan s. k. sanitär olägenhet som icke kan godtagas. SvD(A) 1962, nr 78, s. 20. — särsk. (numera bl. tillf.) i pregnant anv.: som i sanitärt l. hygieniskt avseende är tillfredsställande l. särskilt bra, hygienisk. Den schweitziska firmans specialitet är sanitära tapeter. MeddSlöjdF 1900, 2: 123. På de senaste åren har en hel del geschäftsmakare uppfunnit (som det heter) sanitära stoppningar (till sittmöbler). SvSlöjdFT 1906, 2: 16. jfr O-SANITÄR.
