SANKTIONERA saŋ1kʃωne4ra, i Sveal. äv. -e3ra2 (sanngktschonèra Dalin), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; -ARE (mera tillf., Claëson 2: 194(c. 1859)).
Ordformer
(sanktion- (sanct-) 1792 osv. sansion- 1809)
Etymologi
[jfr t. sanktionieren, eng. sanction, fr. sanctionner; avledn. av SANKTION]
giva sanktion (se d. o. 2) åt (ngt), stadfästa, fastställa, godkänna; gilla. SP 1792, nr 9, s. 1. Man har .. (i skolkommittén) i sjelfva verket sanctionerat alla de gamla missbruken med ofullständiga studenter och cautions studenter. Geijer Brev 236(1828). De till allmänt kyrkligt bruk offentligen sanctionerade böckerna, wår cateches, handbok och psalmbok. SKN 1845, s. 47. Den 27 maj (1905) vägrade konung Oscar att sanktionera den av stortinget antagna lagen om norskt konsulatväsen. Höglund Branting 1: 367(1928). JämtlHärjedH 1: 546(1948). — särsk. mer l. mindre oeg. l. bildl., i anv. motsv. SANKTION 2 c.Egoismen sanktionerades såsom statens lifskälla. Phosph. 1810, s. 49. Var det inte dumt att han envisats med att bjuda .. (dotterns pojkvän), det blev ju att sanktionera något som kanske var högst tillfälligt. Fogelström BorgTryggh. 110(1957).
