publicerad: 1965
SANKTION saŋkʃω4n (sanngktschón Dalin), r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(äv. sanct-)
Etymologi
[jfr t. sanktion, eng. o. fr. sanction; av lat. sanctio (gen. -ōnis), fastställande, stadfästelse, stadgande, påbud, straffbestämmelse, till sancire, helga, förklara helig l. okränkbar, bekräfta, bestraffa (jfr SANKT, adj.). — Jfr SANKTIONERA]
1) hist. o. polit. dekret, påbud, lag o. d.; i uttr. pragmatisk sanktion [efter senlat. pragmatica sanctio], urspr. om viktigare kejserliga utslag i tvister mellan korporationer i det romerska riket; i senare tid om vissa förordningar av grundlagsmässig karaktär, i sht rörande tronföljden; jfr PRAGMATISK 1. PT 1791, nr 93, s. 2. Geijer I. 1: 326 (1845). Den österrikiska pragmatiska sanktionen av 19/4 1713 fastställde den odelbara manliga och kvinnliga arvsföljden för de habsburgska arvlanden. 2SvUppslB 23: 239 (1952).
2) stadfästelse, fastställande, godkännande, gillande; bifall; särsk. polit. om myndighets fastställande av beslut som fattats l. godkännande av åtgärd som vidtagits l. av val som gjorts av annan instans (i denna anv. numera nästan bl. om konungens l. regentens l. regeringens fastställande av ett av folkrepresentationen i ett land antaget lagförslag). AdP 1786, s. 75. Beslöt Collegium .. att den tillämnade .. fördelningen af Gymnasium på 3:ne auditorier skulle instundande Hösttermin ske .., till hvilket beslut H. H. Ephori bifall och sanction borde begäras. ÅbSvUndH 68—69: 455 (1843). År 1892 beslöt stortinget upprättandet av ett eget norskt konsulatväsen, men konungen vägrade sanktion, och frågan ställdes på framtiden. Almquist VärldH 8: 550 (1933). Får jag .. (ta en grogg)? — Det ska du inte fråga mig om! Vill du ha en så. — Jag vill ha din sanktion också. Gustaf-Janson KungVank. 331 (1963). — särsk.
a) (†) i uttr. ngn låter göra ngt under sin sanktion, ngn låter göra ngt med sitt godkännande (o. i sitt namn). Sällskapet för de Hög-Skottska Antiqviteterna .. (har) låtit under sin sanktion .. utgifva de Ossianska originalerna. PoetK 1817, 1: 40.
b) (†) i utvidgad anv.: sanktionsrätt. Troligt är .. (att) Franska Constitutionen (skall) revideras genom 2:ne Kamrar, hwilka skola hafwa et owilkorligt veto den ena mot den andra, och hwarwid Konungens Sanction skal vara oinskränkt. SP 1792, nr 203, s. 3. Gynther ConvHlex. (1848).
c) mer l. mindre oeg. l. bildl.; särsk. betecknande att ngt gm en viss utveckling l. omständighet o. d. får l. har fått samma giltighet l. kommit att accepteras lika allmänt o. självklart som ngt officiellt godkänt l. stadfäst; stundom liktydigt med: hävd, helgd. Hans rättighet är icke annat än en inkräktning som vunnit sanktion af tiden. Weste FörslSAOB (c. 1815). Upptäckten av de undermedvetna drifternas oerhörda betydelse förvandlas till en sorts sanktion av dessa drifter. Selander Modernt 141 (1932).
3) (i fackspr.) rättslig påföljd l. tvångsmedel (l. löfte om belöning) som syftar till att göra en rättsregel l. ett avtal effektiv(t); straffåtgärd mot person l. samfällighet som bryter mot en rättsregel l. ett avtal; särsk. polit. om straffåtgärd mot stat som bryter mot internationell överenskommelse; vanl. i pl. Tillgripa, besluta ekonomiska, militära sanktioner mot en stat. 2NF 24: 78 (1916). Tillämpningen av sanktioner mot Italien (på grund av angreppet mot Etiopien) kan få till resultat mycket långt gående förändringar i världsekonomien. NDA(A) 1935, nr 354, s. 6. De .. sanktioner, som kartellen kan anse lämpligt vidta mot sin ohederlige medlem. TT 1944, s. 909.
4) filos. (hänsyn till) omständighet l. förhållande som tvingar l. driver ngn till l. bjuder ngn att lyda en moralisk l. sedlig lag l. plikt l. dyl.; vedergällning(srisk). (Epikuréerna) lade Förnuftets föreskrifter under sanction af den driffjädern, som leder oss at söka nöjet, och åstadkom derigenom begärens och böjelsernas Anarchie. LittT 1795, s. 14; jfr 2 c. Biberg 2: 262 (c. 1820). (En) moral utan obligation och sanktioner. VTidHist. 6: 540 (1937).
Ssgr (i allm. till 3): SANKTIONS-FÖRPLIKTELSE. polit. förpliktelse (för stat) att deltaga i sanktionsåtgärd. SvFlH 3: 324 (1945). —
-POLITIK. polit. politik innebärande användande av sanktionsåtgärd(er). Sanktionspolitiken leder icke till varaktig fred. NDA(A) 1935, nr 353, s. 3. —
(2) -RÄTT, r. l. m. (i sht om ä. förh.) polit. rätt att bevilja l. vägra sanktion av beslut som är fattat l. åtgärd som är vidtagen av annan instans; jfr veto-rätt. Konungens sanktions- eller förkastelserätt av stortingsbeslut. Oscar II Mem. 2: 6 (1881). SvRiksd. 12: 98 (1934). —
-SYSTEM(ET).
1) (i fackspr.) till 2: system(et) att kräva myndigheternas godkännande av bolag l. stiftelse. BtRiksdP 1895, I. 1: nr 6, s. 122.
(2) -VÄGRAN. (i sht om ä. förh.) polit. vägran att bevilja sanktion. Oscar II Mem. 2: 23 (1881). Förslaget .. föll i borgar- och bondestånden, där man förutsåg sanktionsvägran från Konungens sida. SvRiksd. 8: 350 (1934). —
Spoiler title
Spoiler content