SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1965  
SANKTUSKLOCKA saŋ3ktus~klok2a, äv. saŋ3t-, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(vanl. sanctus-)
Etymologi
[jfr t. sanktusglocke, eng. sanctus bell; ssg med KLOCKA, sbst.; förleden är lat. sanctus (se SANKT, adj.), urspr. syftande på det romersk-katolska bruket att under mässan ringa med primklockan vid uttalandet av d. o.]
(om ä. förh.) primklocka, korklocka. UpplFmT 37—39: 119 (1923). De s. k. sanctusklockorna ha .. här och var i Sverige behållits in på 1800-talet och emellanåt använts för att giva tecken till nattvardsgång. Hellerström Liturg. 137 (1932). åmark SvMedeltKyrkklock. 11 (1960).
Spoiler title
Spoiler content