SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1965  
SARDIN, sbst.2, r. l. m.; pl. -er.
Etymologi
[sannol. sidoform till l. ombildning av SERVEGIN, möjl. i anslutning till SARDIN, sbst.1; se BSigurd i NysvSt. 1960, s. 82 ff.]
(†) servegin. Man smyger en sardin omkring vantet, där uti hakas en Talja. NysvSt. 1960, s. 83 (1770). MastSardinen (slås) om eller ock något Löståg, sedan formeras däraf en Sardin, som så smyges ann, at Sladden som Ginan kommer at sitta uti, kommer på den sidan af Masten, som visar åt Kranen, när Masten står rätt uti Spåret. FSjöbohm Skeppstakl. 6 (1792). (Fråga:) Huru uttages den gamla MastStumpen? (Svar:) Man hugger några hugg på Masten emellan Däck .. och lyfter up Masten några fot, så huggs något på Masten öfver Däck, och därom smyges en Sardin af Löståg, hvaruti hakas et Tackel eller en Talja. Därs. 12. Att göra Spelet klart till ankarets hemvindande. .. Sträck ankartaljan i beredskap; haf muskilor, drejare, handtaljor, sardiner, sejsingar och knipare till hands. Roswall Skeppsm. 1: 88 (1803).
Spoiler title
Spoiler content