SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1965  
SATIRIKER sati4riker, äv. 0302 (sati`rick´r Dalin), m.||ig.; best. -n; pl. =; äv. (numera bl., föga br., i pl.) SATIRIKUS (sati`rikuss Dalin), m.; pl. satirici sati4risi, äv. 0302.
Ordformer
(satirici, pl. 1854—1928. satiriker 1835 osv. satirikus (-c-) 1837—1868. satyrici, pl. 1790—1804. satyricus 1723—1769)
Etymologi
[jfr t. satiriker, eng. satiric, fr. satirique; av senlat. satiricus (äv. satyricus), substantivisk anv. av satiricus, adj. (se SATIRISK, adj.)]
satirförfattare; ofta allmännare: person som ofta o. gärna använder satir (se SATIR, sbst.1 2), gisslare l. (för)hånare av dårskaper l. laster o. d., satirisk person. 2PrästP 2: 13 (1723; om O. Verelius). Pfeiffer (1837). Wulff Petrarcab. 130 (1905; om Juvenalis). Tjurö .. hade sin liberale satiriker och humorist: Butikvitsen. Hellström Storm 186 (1935). Österling i 3SAH LXII. 1: 19 (1951; om Kellgren). — jfr SAMHÄLLS-SATIRIKER. —
Spoiler title
Spoiler content