[jfr d. sat; av lt. satt (av fsax. sad) l. t. satt (av fht. sat); etymologiskt identiskt med fvn. saðr, got. saÞs, mnl. sat (holl. zat), feng. sæd (eng. sad), o. rotbesläktat med lat. satur, satis (se SATIR, sbst.1,SATISFACIERA) samt gr. ἄατος, omättlig]
(†) mätt. Verelius 212(1681). Mig bryr ej delikatess, / Blott att jag kan bli satt; / Men får jag stekta gäss, / Dem tar jag fatt. Bellman SkrNS 1: 26(c. 1770).
SAOB
