publicerad: 1965
SAVANN savan4, r. l. f. l. m.; best. -en; pl. -er; förr äv. SAVANNA, r. l. f.; best. -an.
Ordformer
(savaner, pl. 1865. savann 1786 osv. savanna 1887)
Etymologi
[jfr t. savanne, eng. savannah, fr. savane, span. sabana; sannol. av västindiskt urspr.]
(icke odlad) gräsbevuxen slätt (l. småkullig landsträckning) i tropikerna (o. vissa tempererade trakter), vanl. med enstaka träd l. buskar l. spridda träddungar l. gles skog (representerande en vegetationstyp som utgör en övergångsform mellan stäpp o. regnskog); jfr PAMPA, PRÄRIE, STÄPP. Et flackt land kallar man i Westindien Sawann, i synnerhet utmärkas med det namnet de gräsiga platser, som tjena til bete för boskapen. Oldendorp 1: 73 (1786). I södra Amerika, omkring de ofantligt stora floderna, ligga de slätter som kallas Savanner, Lanos eller Pampas. Berlin Lsb. 280 (1852). De stora grässlätterna mellan Klippbergen och Missisippifloden, kallade i södra delen Savaner och i norra delen Prairier. Thelaus Skog. 15 (1865). Vegetationen på savannerna har en hviloperiod under torrtiden och ser då vissen och gulgrå ut, men saknar ej alldeles blommor. 2NF 24: 864 (1916). (Inom viss del av Guldkustens kustområde) blir nederbörden .. ej tillräcklig för förekomsten av skog, varför ett kustbälte .. upptages av savann. SvGeogrÅb. 1952, s. 94. — jfr SKOGS-, TRÄD-SAVANN.
-LANDSKAP~02, äv. ~20. (i fackspr.) om den landskapstyp som karakteriseras av savannområden. Stuxberg (o. Floderus) 2: 325 (1902). —
-SKOG. [jfr t. savannenwald] (i fackspr.) jämförelsevis gles skog (av den typ som förekommer) på savann (motsatt: regnskog). BonnierKL 1: 866 (1922).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content