SAXLÄNDSK sak3s~län2sk, äv. ~län2dsk, adj.
Etymologi
[jfr fvn. saxlendskr; avledn. av runsv. (resp. fvn.) Saxland, saxarnas land, till SAXE, sbst.2 (se SAXARE, sbst.3), o. LAND]
(tillf., arkaiserande) saxisk (se d. o. 1). På en av Grindastenarna .. prisar sönerna sin fader Gudve bl. a. för att han manligen hade stormat saxländska borgar. IllSvLittH 1: 27 (1955).
