SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1965  
SAXONISK sakså4nisk l. 4n-, förr äv. SAXONSK, adj.
Ordformer
(saxonisk 1696 (: Anglo-Saxoniske, sg. best.), 1914 osv. saxonsk 1807)
Etymologi
[jfr t. saxonisch, eng. saxonish, saxonic; till senlat. Saxonia, saxarnas land (se SAXONY), l. saxo (gen. -ōnis), saxare (se SAXON)]
saxisk (se d. o. 1); särsk. (o. numera nästan bl.) geol. om bergsbildning o. d.: som under jura-, krit- o. tertiärperioderna ägt rum l. uppkommit i det utomalpina Europa, särsk. på mellantyskt område. (Den) saxoniska bergsbildningen, veckningszonen. Norr om .. (de paleozoiska veckbergen) bildade sydvästranden av det stora (östeuropeiska) blocket den ena fasta ramen för den saxoniska veckningen. Fennia XL. 4: 6 (1914, 1917). SvGeogrÅb. 1934, s. 22. — jfr ANGLO-SAXONISK. — särsk. (†) om ord: angelsaxisk (se d. o. 1). (Fr.) Ecaille vilja Philologerne härleda från det Saxonska Sceale. Schulzenheim SvSprSkrifs. 114 (1807).
Spoiler title
Spoiler content