[jfr t. saxonisch, eng. saxonish, saxonic; till senlat. Saxonia, saxarnas land (se SAXONY), l. saxo (gen. -ōnis), saxare (se SAXON)]
saxisk (se d. o. 1); särsk. (o. numera nästan bl.) geol. om bergsbildning o. d.: som under jura-, krit- o. tertiärperioderna ägt rum l. uppkommit i det utomalpina Europa, särsk. på mellantyskt område. (Den) saxoniska bergsbildningen, veckningszonen. Norr om .. (de paleozoiska veckbergen) bildade sydvästranden av det stora (östeuropeiska) blocket den ena fasta ramen för den saxoniska veckningen. Fennia XL. 4: 6(1914, 1917). SvGeogrÅb. 1934, s. 22.— jfr ANGLO-SAXONISK.— särsk. (†) om ord: angelsaxisk (se d. o. 1). (Fr.) Ecaille vilja Philologerne härleda från det Saxonska Sceale. Schulzenheim SvSprSkrifs. 114(1807).
SAOB
