SCARAMOUCHE skar1amωʃ4 l. -muʃ4, l. med mer l. mindre genuint franskt uttal, m.; best. -en; pl. -er; l. SCARAMUCCIO skar1amut4ʃω l. -muɟ4ω, l. -mω-, l. -o, l. med mer l. mindre genuint italienskt uttal, m.; best. -n.
Ordformer
(scaramouche c. 1753 osv. scaramuccio 1931 osv. scarmusch- i ssg 1699 (: Scarmusch klederna, pl. best.). scharamosche- i ssg 1722 (: Scharamosche Råckar, pl.)— 1728 (: Scharamosche Råckar, pl.). skaramuz 1890—1906)
Etymologi
[jfr t. skaramuz, ä. t. äv. skaramusch, eng. scaramouch, fr. scaramouche; av it. scaramuccia, scaramuccio, eg.: handgemäng (med tanke på att figuren förekommer i slagsmålsscener); jfr ffr. escarmuche, skärmytsling (fr. escarmouche); sannol. till det germ. verb som föreligger i fht. scirmen, skydda, till scerm, scirm, skydd, sköld (motsv. mlt. scherm, skydd; se SKÄRM). — Jfr SKÄRMYTSEL]
(i sht i fackspr.) i det italienska maskspelet (commedia dell'-arte) l. den lättare franska komedien l. pantomimen: stående figur (klädd i svarta kläder) som skryter med krigiska o. andra bravader (o. som i pjäsens slut pryglas av harlekinsfiguren); äv. oeg. l. bildl.; vanl. behandlat ss. egennamn. Scaramouche utwäljer jag (då vi skola spela var sin roll), / .. Ty det är mitt sinnelag. Dalin Vitt. 5: 318 (c. 1753). Den ene säger, at man (vid införandet av en nationell dräkt) är sinnad at förkläda Inbyggarne til Markattor, en annan af djupare insigt menar sig snart skola se osz omskapade til Scaramoucher. 1Saml. 3: 345 (1773). Estrabaut Oreglia Comm. 112 (1964).
Ssgr (numera bl. tillf.): SCARAMOUCHE-KLÄDER, pl. HSH 6: 180 (1699). —
SAOB
