SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1965  
SCHAGG ʃag4 l. SJAGG ʃag4, r. l. m. (Dalin (1854) osv.), äv. (numera bl. mera tillf.) n. (KlädkamRSthm 1707, s. 245, TeknOrdb. 886 (1951)); best. -en resp. -et; pl. (om olika sorter) -er32 (Nordencrantz Arc. 246 (1730) osv.), ss. n. äv. (numera bl. tillf.) = (VgFmT I. 6—7: 62 (1755) osv.).
Ordformer
(chagg 1755—1917. chiagg 1743. jagg 1718—1797. schag 1815—1870. schagg 1699 (möjl. normaliserat), 1741 osv. schagge 1707—1718. schalggs- i ssg 1734 (: schalggs-byxor, möjl. tryckfel). schallg 1734 (möjl. tryckfel). schiag 1730—1737. schiagg 1754—1771. schiagge 1763. shagg 1885. siagg 1731—c. 1755. sjag 1732. sjagg 1797 osv. skagg 1757—1813. skiagg 1737—c. 1755. skjagg 1749—1797)
Etymologi
[av eng. shag, eg.: ragg, ludd (se SHAG)]
sammetsartat (ylle)tyg med (lång, grov o.) jämförelsevis gles lugg (ofta med mönstring åstadkommen gm inpressning av vissa partier l. gm växling mellan uppskurna o. ouppskurna öglor i luggen o. d.); numera företrädesvis i skildring av ä. förh. (i fråga om nutida förh. vanl. ersatt av: plysch). 5/8 aln schagg till klaffar (till en rock). SvVapSSkr. 1951, s. 19 (1699). En gammal Rÿgglänstohl .. ånÿo beklädt med .. Nÿtt grönt Trÿkt Schiag. HusgKamRSthm 1730—32, s. 740. Skjagg, som blifwit skurit i roser. Linné Sk. 43 (1751). Velper och Caffa-tyger, oupskurne Jagger och andra Ståfter, som wäfwas med Pol. Rothof 391 (1762). Sjagg, Schagg, Jagg, Skjagg .. et slags Sammetslikt ylletyg, skurit eller oskurit. Orrelius 340 (1797). Slät enfärgad Schagg. PriskurCronquist 1898, s. 69. Barndomens förlorade trygghet, den ombonade medelklassidyllen i schagg. Form 1950, s. 90. — jfr YLLE-SCHAGG.
Ssgr (numera företrädesvis i skildring av ä. förh.): A: SCHAGG-ARTAD, p. adj. Norlind AllmogL 246 (1912; om vävnad). —
-BEKLÄDD, p. adj. Sthm 3: 291 (1897; i pl., om fåtöljer). —
-BORDDUK~02, äv. ~20. PriskurCronquist 1898, s. 83. —
-BRÄTTE. hattbrätte av schagg. KatalÅhlénHolm 37: 36 (1916). —
-BYXOR, pl. (schagg- 1732 osv. schaggs- 1718—1772) KlädkamRSthm 1718, s. 85. —
-DRÄKT. Staaff Blasco Ibañez Vass 118 (1910). —
-DUK. jfr -bordduk. Klint (1906). —
-FABRIK. (schagg- 1760 osv. schaggs- 1755) (numera bl. tillf.) FörtFabrikspriv. 1755. —
-FODER. (schaggs- 1812—1819)
1) (†) om klädsel av schagg i vagn. Den röda kaleschen med skaggs-fodret. PAWallmark i JournLTh. 1813, nr 17, s. 3. Dens. Resa 1 (1819).
2) om foder av schagg i klädesplagg. 1. st: blå Surtout med gammalt Schaggsfoder. BoupptVäxjö 1812. —
-FÅTÖLJ. EkonT 1899, s. 76. —
-GRÖN. (mera tillf.) som till utseende o. färg liknar grön schagg. Nedanför järnvägsvallen har .. (dimman) glidit ner i en sänka och när sig där av pilbuskarnas fuktiga knoppar och björnmossans schaggröna stoppning. Enckell Tillbliv. 13 (1929). —
-KAPPA, r. l. f. jfr kappa, sbst.1 1 b. Nordling SamlLåga 79 (1917). —
-KLÄDD, p. adj. Callerholm Stowe 159 (1852; om gungstol). —
-KLÄDER, pl. Beckman Påfv. 8 (1880). —
-MATTA, r. l. f. DA 1808, nr 119, s. 5. —
-MÖBEL. schaggklädd möbel. SAOL (1900). —
-MÖSSA. (schagg- 1893 osv. schaggs- 1767) BoupptVäxjö 1767. —
-PÄRM. pärm på bok o. d., klädd med schagg; jfr sammets-pärm. Schildt ArmF 65 (1920). —
-ROCK. (schaggs- 1800) Levin Schiller Cab. 5 (1800). —
-SOFFA. Crusenstolpe Mor. 2: 167 (1840). —
-STOL. (schagg- 1893 osv. schaggs- 1773) BoupptVäxjö 1773. —
-SVAMP. (†) i uttr. gula schaggsvampen, svampen Hydnum mirabile Fr., vars hatt påminner om schagg. Strömbom Svamp. 67 (1896). —
-TOFFEL. GHT 1896, nr 296 C, s. 4. —
-TYG. TLev. 1900, nr 40, s. 2. —
-VÄVERI3~002, äv. 1004. (schagg- 1725 osv. schaggs- 1760) särsk. konkret. Jagg- och sammets wäfweri. FörtFabrikspriv. 1725. Dædalus 1948, s. 81. —
-VÄVNAD. konkret. TTekn. 1861, 1: 178. —
-ÖVERDRAG~002, äv. ~200. (schaggs- 1773) En Canape med rödrosigt Skaggs öfwerdr(ag). BoupptVäxjö 1773.
B (†): SCHAGGS-BORDTÄCKE. schaggbordduk. BoupptVäxjö 1764. —
-BYXOR, -FABRIK, -FODER, -MÖSSA, -ROCK, -STOL, -VÄVERI, -ÖVERDRAG, se A.
Avledn. (mera tillf.): SCHAGGIG, adj. som utmärkes av schagg (t. ex. schaggklädda möbler) l. som till utseendet påminner om schagg l. ngt schaggklätt. Små schaggiga men uthålliga ponies. Wilhelm SolLys. 178 (1913). Karl XV:s tidens schaggiga prakt. Wettergren GvRosen 42 (1919).
Spoiler title
Spoiler content