SCHAGRINERA ʃag1rine4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v.1, l. (nästan bl.) CHAGRINERA ʃag1rine4ra osv., v.1 -ade.
Etymologi
[av fr. chagriner, av ffr. chagriner, möjl. av chat, katt (fr. chat; se KATT), o. grignier, bedröva, äv. refl.: känna sorg (av ett frankiskt grīnan, etymologiskt identiskt med GRINA)]
(numera knappast br.) bedröva l. bekymra l. förtreta (ngn l. ngns sinne); äv. refl.: förtretas. Intet har fallit mig svårare på min hela resa, än att jag på fyra veckors tid icke har fått en bokstaf hemifrån, hvilket har .. mycket chagrinerat mig. NTessin (1687) i Crusenstolpe Tess. 1: 182. VDAkt. 1715, nr 417 (med avs. på sinne). Sahlstedt 14 (1769; refl.). 2NF 5: 18 (1905).
