anhängare av den kyrkliga riktning inom svenskt fromhetsliv som utgår från kyrkomannen Henrik Schartau († 1825) o. som främst är spridd i västra Sverige. Newman Gemensk. 72(cit. fr. 1842). Hvad våra präster uppåt landet ha, enligt min tanke, framför allt att lära af schartauanerna det är reda och klarhet. Ödman Reseb. 228(1907). ’Läsarepräster' kallades .. (prästerna av Schartaus riktning) till en början, men sedan Schartaus skrifter kommit ut och blivit mera kända, blev smädenamnet i stället ’schartauaner'. LfF 1918, s. 11.SvD(A) 1932, nr 146, s. 3.
Avledn.: SCHARTAUANISM10(0)04, r. om den religiösa rörelse som utgått från Henrik Schartau l. om den åskådning som kännetecknar denna. Ahnfelt StudM 2: 4(1857). Newman NordskVäck. 97(1925). —
