SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1965  
SCHARTAUAN ʃar1taua4n l. -ta͡ω-, sbst.2, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[avledn. av personnamnet Schartau. — Jfr SCHARTAUAN, sbst.1]
elev i l. person med examen från Frans Schartaus handelsinstitut (grundat i Sthm 1865 med medel som sammanskjutits för att ge offentligt erkännande åt affärsmannen o. politikern Frans Schartau († 1870)). MercurSchartMedlBl. 1907, s. 62. En .. praktisk och idérik affärsman, gärna civilekonom, schartauan eller motsvarande. SDS 1958, nr 25, s. 1 (i annons).
Spoiler title
Spoiler content