SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1965  
SCHLAFVAGN, r. l. m.; pl. -ar.
Etymologi
[av t. schlaf, sömn (se SLAF), l. schlafen, sova (se SLAFA), o. VAGN; jfr t. schlafwagen]
(†) vagn som är så inredd o. utrustad att den resande kan ligga o. sova i den; jfr SÄNG-VAGN. Ryska schlafvagnar äro beqväme, man förer deruti sängkläder, så at den resande kan låta sig nerbädda. BtVLand 2: 116 (1760). H. M:t, som ligger uti dess schlafvagn, (har) befallt all ceremoniels inställande. Tersmeden Mem. 6: 165 (1787).
Spoiler title
Spoiler content