SCIENTIA l. SCIENTIE?, r. l. f.; anträffat bl. i pl. scientier.
Etymologi
[av lat. scientia, till sciens, p. pr. av scire, veta, till den rot med bet.: klyva, dela, som föreligger bl. a. i SKED, SKIDA. — Jfr SCIENS, SCIENTIFIK]
(†) vetenskap. När stipendierna äro ute, äro .. (stipendiaterna i juridik, mekanik m. m.) präster och hafva lärt i de scientier, som de hafva stipendier före, så mycket som kråkan. ORudbeck (1667) hos Annerstedt UUH II. 2: 156. Våre patres Academici (böra) hafva någon indulgentiam med unge ingeniis, när de förnimma och se dem älska studier och vilja gerna komma fort i verden, så väl uti andra scientier, som ock uti Medicina. Roberg Tal 11 (1739).
