SECESSIONIST se1seʃωni4st l. ses1- l. säs1-, l. -ʃo-, l. 0104, m.||ig., om sak (sammanslutning o. d.) r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. sezessionist, eng. secessionist, fr. sécessionniste; avledn. av SECESSION]
(numera nästan bl. i a, b o. c) person (l. sammanslutning o. d.) som brutit sig ut ur en viss gemenskap l. är medlem av en separatistisk fraktion l. anhängare av separatistisk politik, separatist o. d. Hemming Gadds historia är, oaktadt våra skandinaviska Unionisters och Secessionisters olika färgbeläggningar, ej så blottstäld för kritiken, som hans biografi. SvBL 4: 156 (1862). Dalin (1871). Ekbohrn (1904). — särsk.
a) (fullt br.) hist. om de personer (l. stater) som voro anhängare av sydstaternas utträde ur den nordamerikanska unionen l. deltogo på sydstaternas sida i det nordamerikanska inbördeskriget 1861—1865; oftast i pl. best., om det av dessa personer l. stater bildade partiet resp. blocket. NDA 1863, nr 125, s. 3. Prärieblomman 1903, s. 173. 2SvUppslB (1953).
b) (fullt br.) hist. person tillhörande den starkt frihandelsvänliga grupp av tyska riksdagsmän som 1880 utträdde ur det nationalliberala partiet ss. reaktion mot att partiet gjort vissa eftergifter för Bismarcks protektionistiska politik; oftast i pl. best., om gruppen. NF 14: 802 (1890). BonnierKL (1927).
c) (i sht i fråga om ä. förh.) konst. person tillhörande en grupp konstnärer (i allm. med en modernistisk, antiakademisk inställning) som brutit sig ut ur en förefintlig konstnärssammanslutning o. anordnar egna, strängt sovrade utställningar. OoB 1892, s. 380. 2NF 24: 1397 (1916).
Ssgr: SECESSIONIST-GRUPP. särsk. (i sht i fråga om ä. förh.) konst. till c. 2NF 24: 1397 (1916). —
(c) -UTSTÄLLNING~020. (i sht i fråga om ä. förh.) konst. konstutställning anordnad av en grupp secessionister. 2NF 19: 1132 (1913).
