publicerad: 1965
SEFYR sefy4r, äv. 40 (-y'r Dalin; LoW (1889, 1911) anger äv. grav accent; i vers ∪ — Snoilsky 1: 118 (1869); — ∪ LykkoPris A 4 b (1689)), sbst.2, äv. SEFIR sefi4r, äv. 40 (-i'r Dalin 2: 720; i vers ∪ — Phosph. 1810, s. 16; — ∪ Wexionius), sbst.2, r. l. m.; best. -en040, äv. -n; pl. -er040.
Ordformer
(äv. z-, -ph-. -ir 1682—1955. -ÿr 1632. -yr 1689 osv.)
Etymologi
[jfr d. zefyr, nor. sefyr, t. o. eng. zephyr, fr. zéphire, zéphyr(e), lat. zephyrus; av gr. ζέφυρος, sannol. till ζόφος, mörker, väster]
(utom i a nästan bl. i vitter stil) (sval l. mild o. behaglig) västanvind l. västanfläkt; äv. om personifikation av västanvind(en) i gestalt av en bevingad ung gud. Nu blåser upp i wädher all, / hälst i zephÿrer kalla! Wivallius Dikt. 86 (1632). En liufligh Zephir strax des (dvs. kärleksgudens) bundta (dvs. brokiga) vingar lyffte. Wexionius Vitt. 385 (1682). Det är Zephirens anda, som susar mellan löfven (i den av antikens mytologi genomsyrade poesin). Kellgren (SVS) 4: 193 (1781). Minsta kräk i kärr och syra, / Nyss af Solens värma väckt, / Til en ny högtidlig yra / Eldas vid Zephirens flägt. Bellman (BellmS) 2: 152 (1791). Nu spelar genom världen / zefyrernas fiol. Asplund Silv. 29 (1936). — särsk.
a) i utvidgad anv., ss. förled i ssgr betecknande växter tillhörande släktet Zephyranthes Herb., med blomstjälkar som lätt vaja för vinden.
b) bildl., om barn l. ung kvinna som gör ett livligt o. behagligt l. eteriskt intryck l. som rör sig lätt. ”Jag lofvar högtidligt,” sade, snyftande, en af de patriotiska sefirerna (vid hemkomsten från avskedsbalen för de svenska officerarna i Uleåborg före det ryska maktövertagandet 1809), ”att aldrig dansa mer.” Wacklin Minn. 2: 22 (1844). Snoilsky 1: 118 (1869).
Ssgr: A: SEFYR-ARTAD, p. adj. (i sht i vitter stil) särsk. om varelse: livlig o. behaglig l. eterisk l. som rör sig lätt (jfr sefyr, sbst.2 b). Adelsköld Dagsv. 1: 134 (1899). —
(a) -BLOMMA. [jfr eng. zephyrflower] bot. sefyrlilja. Laurent-Täckholm o. Stenlid HemBlom. 160 (1944). —
-FLÄKT. (sefyr- 1824 osv. sefyrs- 1917) (i sht i vitter stil) fläkt av västanvind; äv. oeg. l. bildl., om lätt l. behaglig fläkt l. doft l. om ngt kortvarigt o. behagligt. Lifvet består ej af 70 år, utan de 70 åren bestå af ett lifs successiva zephyrflägtar. Törneros (SVS) 4: 33 (1824). Från kontoret kommo sefyrsfläktar av ångande cikoriakaffe. Lindqvist Herr. 362 (1917). —
(a) -LILJA. [jfr eng. zephyr lily] bot. (växt av) det i tropiska o. subtropiska Amerika inhemska släktet Zephyranthes Herb.; särsk. om (de i Sv. ss. rumsväxter odlade) arterna Z. grandiflora Lindl. (i uttr. skär sefyrlilja) o. Z. candida (Lindl.) Herb. (i uttr. vit sefyrlilja); jfr -blomma. BlomsterhVäxt. 21 (1946). —
-STÄMMA. (sefyrs- 1818) (i vitter stil, tillf.) mild l. behaglig stämma. SvLitTidn. 1818, Bih. sp. 60.
B (numera bl. tillf.): SEFYRS-FLÄKT, -STÄMMA, se A.
Avledn.: SEFYRERA, v. (†) fara omkring lätt ss. en (västan)vind, virvla l. dansa omkring. (Kornetten) August gjorde krumsprång, Pigorna zefirerade (vid flyttningen) med solskensanleten i trappor och rum. Bremer Brev 1: 105 (1830). —
-SEFYRISK, adj. (i vitter stil) sefyrartad; luftig l. eterisk l. som rör sig lätt; nätt. En liten Zefirisk warelse, klädd i himmelsblått siden. Polyfem I. 46: 3 (1810). Det gick på alla sätt, utom lätt och nätt till (vid supén); .. (herrarna som skulle hämta mat) buro sig .. ej rätt zefyriskt åt; villervallan växte till; knuffar .., spilda såser, glas i kras. Bremer Nina 633 (1835).
Spoiler title
Spoiler content