publicerad: 1966
SEGRA se3gra2, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING (†, Schultze Ordb. 4074 (c. 1755), Möller (1807)); -ARE, -ARINNA, -ERSKA, se avledn.
Etymologi
[fsv. sighra, besegra, erövra, få överhand (i strid o. d.); motsv. d. sejre, nor. seire (båda i bet. II), fvn. sigra, besegra, överträffa (jfr fvn. sigrast, i bet. II), nor. dial. sigra, besegra; jfr mlt. o. mnl. segen, mht. sigen (t. siegen) samt fht. ubersiginōn, ubarsigirōn, besegra o. d.; avledn. av SEGER, sbst.1 — Jfr BESEGRA]
I. (†) tr. (jfr II 1 a), motsv. SEGER, sbst.1 1: vinna seger över (ngn), besegra; äv. i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv. (motsv. SEGER, sbst.1 3): besegra l. övervinna (ngn l. ngt); jfr SEGER-VINNA. (Fvn.) Sigradur, (lat.) Victus, superatus, (sv.) Segrader, öfwerwunnin. Verelius 220 (1681). Ett ädelt Sinne kan all Wärdens Onska segra, / Så segrer Ädle då i en Ä-warig Kiärleek, / Alt hwad som Afwund sielf Ehr Sällheet sätter mot. IBörk (1688) hos Noreen SmDiktLejonk. 15. Hans son war den Sigurder, som slogs med Blot Harald, och segrade honom. Björner Samson 39 (1737). Denna wår (dvs. kvinnornas) swaghet (att icke förmå att dölja våra ömma känslor) ger .. (männen) wapn som altid segrar osz. Posten 1769, s. 862.
1) motsv. SEGER, sbst.1 1: vinna seger (l. segrar); särsk. i uttr. segra över, i sht förr äv. på ngn (jfr 2, 3). Segra i en strid. I detta tecken skall du segra [efter lat. in hoc signo vinces, återgivande en grekisk inskrift på det kors som Konstantin I säges ha sett på himlen före en segerrik strid]. Han (dvs. G. II A.) gjort hwad ingen dödlig Magt: Han segra när Han dog. Dalin Vitt. I. 2: 22 (1736). Erik Jarl Håkanson från Norrige .. gjorde löfte i Swölderslag, at han skulle blifwa Christen, så framt han måtte segra på Olof Trygwason. Lagerbring 1Hist. 1: 521 (1769). Jag såg en här, som frös och svalt / Och segrade tillika. Runeberg 2: 11 (1847). (N. Bonaparte) måste segra för att regera och regera för att lefva. Eurén Vandal Bonap1Kons. 352 (1917). Lindgren Mio 165 (1954). — särsk.
a) (i vitter stil, numera bl. tillf.) med innehållsobj. betecknande seger: vinna; särsk. i uttr. segra ngns seger, vinna seger åt ngn. Almqvist Luna 120 (1835).
b) i p. pr. med mer l. mindre adjektivisk bet. (i sht förr äv. i oeg. l. utvidgad anv., se γ—ε).
α) om person l. här l. stat o. d.: som (ständigt) vinner seger l. segrar, segerrik (se d. o. a); särsk. ss. predikativt attribut, liktydigt med: ss. segrare (numera i sht i uttr. gå segrande ur striden o. d.); i sht förr äv. i uttr. bliva segrande, bli segrare l. segerrik. ÖB 77 (c. 1712). (Mithridates) blef (efter svåra motgångar) åter segrande och lade under sig Asien. Dalin Montesquieu 62 (1755). Kort är hammarens skaft hos den segrande Thor, blott en aln långt är svärdet hos Frej. Tegnér (WB) 5: 111 (1825). Segrande gick Konsuln, med vinsten af ett rikt byte, tillbaka i sitt förra ståndläger. Kolmodin Liv. 1: 312 (1831). Fienden intågade segrande. Meurman (1847). Hammar (1936: gå).
β) (i sht i vitter stil) om ngns hand l. arm l. om vapen o. d.: segerrik (se d. o. b). Den store och Alzmächtige Gud, som här tills giordt Eders Kongl. May:tz rättmätige wapn så segrande .., styrckie Eders Kongl. May:tz Arm. Grundell UnderrArtill. Dedik. 2 b (1705). ÖB 79 (c. 1712; om arm). Jag har med segrand hand i denna Staden (dvs. Uppsala) hunnit. Hesselius E9 65 (1740). Napoléon hade .. (om de preussiska fästningarna hade hållit stånd) troligen gjort halt vid Weichseln, i stället för at .. föra sina segrande vapen på andra stranden af denna flod. KrigVAT 1835, s. 57. Cavallin (1876; om vapen).
γ) (numera bl. tillf.) med abstrakt huvudord (jfr δ): segerrik (se d. o. c); ngn gg äv.: triumfatorisk. Thorkel Knutsons hemkomst efter et segrande Fälttåg ökade allmänhetens fägnad. Lagerbring 1Hist. 2: 678 (1773). (Sv.) Et segrande intåg, (eng.) A triumphant entry. Widegren (1788). Han (dvs. Sandels) mätte den här, som i segrande lopp / Mot hans eldar rusade opp. Runeberg 2: 80 (1848).
δ) (†) om tid: segerrik (se d. o. d). (Jag har hunnit) att betala Rikets skuld i Banken, för hvilken Riket häftat allt ifrån Konung Carl XII:s mest segrande år. Gustaf III 1: 249 (1780). 1SAH 3: 355 (1790, 1802).
ε) (†) som utgör l. användes vid hyllning av l. som pryder l. tillkommer segrare l. triumfator; anträffat bl. dels om lager (se LAGER, sbst.1 2), dels i uttr. segrande båge, triumfbåge. Segrande bågar. Lybecker Young 152 (1795; eng. orig.: Arches triumphal). Fördrag, att den späda rankan af murgrön / Kringom din tinning smyger sig in bland segrande lagrar! Adlerbeth Buc. 39 (1807; lat. orig.: victrices .. lauros).
2) motsv. SEGER, sbst.1 2: vinna, bli segrare; hemföra segern; särsk. i uttr. segra över ngn (jfr 1, 3), besegra ngn; äv. i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv. (äv. substantiverat). Segra i en tävling. Segra i löpning, kulstötning. Segra på poäng. Hemmalaget segrade med (förr äv. i) åtta mål mot noll. Ehrenadler Tel. 186 (1723). (Nero) täflade sjelf (i de av honom införda spelen) och segrade i latinsk vältalighet och poesi, äfvensom i cittraspel. Rydberg RomD 64 (1877). Vid kampen i torsdags, då danskarnes bästa (fotbolls-)lag skulle i elden, segrade skottarne i 8 mål mot 0. NordIdrL 1900, s. 180. Därs. 288 (i p. pr., om fotbollslag). (Idrottsföreningen) Kamraterna segrade överlägset (i stafettävlingen ”Gävle runt”). IdrBl. 1924, nr 78, s. 6. Kulturen 1947, s. 61 (i fråga om tornerspel). — jfr PROMENAD-SEGRA.
3) i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv. av 1 (o. 2), motsv. SEGER, sbst.1 3: vinna seger, vinna; vinna (en stor l. definitiv) framgång; få l. ta överhand; fälla avgörandet; ofta i uttr. segra över, i sht förr äv. på ngn l. ngt (jfr 1, 2), besegra (se d. o. b) l. övervinna l. överträffa ngn l. ngt o. d. Demokraterna segrade i valet. Hon (dvs. dygden) winner, och segrar i Döden. Stiernhielm Herc. 407 (1658, 1668). Posten 1769, s. 933 (: på). Naturen segrar här (dvs. på Kinnekulle) mot alla konstens lagar. Rudbeck Borås. 27 (1776). Om den store Polhem lefvat, hade han .. kanske icke öfvergifvit sin plan (att bygga slussar vid Trollhättan), och kanske segrat. Linnerhielm 1Br. 46 (1787, 1797). Någon gång tog det rationella draget öfverhand, och då blef Dalin öfvervägande moralist; någon gång segrade qvickhetslynnet, och skalden alstrade då småskämt utan egentligen satiriskt syfte. KWarburg i 2SAH 59: 476 (1882). (Några ängsblommor) som .. bilda en .. intagande liten rabatt, utan möda segrande öfver all trädgårdsmästarekonst. Quennerstedt Agnost. 42 (1888). Om vid öppen votering lika röstetal uppkommer, segrar den mening, ordföranden biträder. SFS 1938, s. 1027. Det är .. icke på alla punkter, som skriftspråket segrar över talet. Det kan också vara tvärtom. Wessén i 3SAH LXIII. 1: 18 (1952). — särsk.
a) motsv. SEGER, sbst.1 3 a; jfr g α, β. Lybecker 158 (c. 1715). Franzén (o. Wallin) Profps. 1: 39 (1812; om Kristus); jfr Ps. 1937, 43: 4. Kärleksrike Frälsare! .. War med Din Anda och Din kraft bland .. (församlingens medlemmar) närwarande, så att de kunna segra öfwer alla sina Andeliga fiender (dvs. djävulen, världen o. köttet). Hagberg Pred. 2: 39 (1815). I korsets tecken segra vi, / Ty Kristus gör vår ande fri. Ps. 1937, 530: 2.
b) (i sht i vitter stil) motsv. SEGER, sbst.1 3 b, i uttr. som ange att ngn vinner ngns kärlek l. gör en ”erövring” l. kommer i åtnjutande av ngns ynnest; särsk. i uttr. segra över (i sht förr äv. på) ngns l. ett hjärta, i sht förr äv. över ngn; jfr g α, γ. Hvem är det då, som kunnat så segra på ditt hjerta? Björn Besynn. 73 (1792). Segra öfver en skönhet, öfver et hjerta. Weste (1807).
c) om person l. kroppskonstitution, liktydigt med: övervinna sjukdom(en); äv. i uttr. segra över sjukdom o. d. Kort efter .. (Ulrika Eleonoras) begrafning öfverväldigades .. (K. XII) af en hetsig feber; denna hotade hans lif. .. Ungdomen och den kraftiga kroppsbyggnaden segrade. Oscar II 3: 287 (1868, 1889). Hennes starka fysik segrade slutligen över sjukdomen. Östergren (1938).
d) (i vitter stil) i fråga om årstidsväxling l. växling mellan natt o. dag l. ombyte av väderlek o. d. (tänkt ss. en kamp mellan den upphörande o. den inträdande årstiden l. mellan solen o. mörkret l. molnen l. regnvädret osv.): vinna överhand l. dyl.; äv. i uttr. som beteckna att växter få liv l. börja växa om våren; jfr g δ. GFGyllenborg Vitt. 1: 192 (1795). Hösten segrar i .. (Italien) ej så skyndsamt som hos oss. Atterbom Minn. 520 (1818). Misten försvinner efter hand, och solen börjar segra. FrSkog. 30 (1892). Solen segrat öfver vinterns drifva. Runeberg Dikt. 66 (1909). Livet segrar (om våren) på nytt. Nilsson FestdVard. 111 (1925).
e) i uttr. segra över (i sht förr äv. på) sig själv, förr äv. över sig, övervinna l. undertrycka sitt sämre jag l. sina lägre l. egoistiska böjelser o. låta sitt bättre jag triumfera. Den är aldrastörst som segrar öfwer sig. Hesselius E9 63 (1740). Lidner (SVS) 1: 252 (1781: på). Östergren (1938).
f) (i vitter l. högre stil) i uttr. segra över (i sht förr äv. på) tiden, icke vara underkastad tidens växlingar utan bestå oförändrad l. icke falla i glömska utan ständigt leva i eftervärldens hågkomst o. d.; ngn gg äv. i uttr. segra över alla tider, om konstverk: vinna erkännande under alla tidsepoker. Mäster-stycken (inom konst o. litteratur), som segrat öfver alla tider, och vunnit alla Folkslags gemensamma tycke. Rudenschöld PVetA 1772, s. 16. Du (dvs. solen) varar, segrande på Tiden, / Vid dina egna tempels fall. JGOxenstierna 1: 13 (1805). (En stor författares) namn segrar öfver tiden. LMEnberg hos Leopold 4: I (1831).
g) i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv. (äv. substantiverat); särsk.
α) om person l. grupp av personer o. d. (motsv. 1 b α): som (ständigt) vinner seger l. segrar; segerrik (se d. o. f α); äv. dels [jfr kyrkolat. ecclesia triumphans] (relig.) om kyrka l. församling (motsv. a): som lever med Kristus i himmelen efter att ha övervunnit synden o. döden, triumferande, dels (i sht i vitter stil) motsv. b, i fråga om seger l. segrar i kärlek. Nordenflycht QT 1745, s. 73 (i fråga om kärlek; substantiverat). Guds kyrka, eller the sanfärdigt trognas och heligas församling; hwilken indelas a) uti then stridande .. b) Then segrande. Büchner Conc. 434 (1754). Statsmannen, som i spetsen för en segrande folkmajoritet dikterar i riksdag och regering den nya tidens politik. Höglund Branting 1: 12 (1928).
β) (i vitter l. högre stil) om ngns hand o. d. (motsv. 1 b β): segerrik (se d. o. f β); äv. motsv. a, i fråga om Jesu seger över djävulen l. synden l. döden. Nu är mörksens förste .. nedstött ifrån sit röfwade rikes stol. Nu har Jesus med segrande hand intagit riket. Nohrborg 111 (c. 1765). Aldrig för svepning och graf bäfvade kärleken än. / Dristigt han går att lösning på lifvets gåta begära, / Rifver med segrande hand svarta ridåen i tu. Stagnelius (SVS) 2: 56 (c. 1820).
γ) (†) om ngns ögon l. (övergående i ε) behag: som väcker sympati l. (motsv. b) kärlek, intagande l. oemotståndlig; äv. om näsa: som tillhör person som vunnit önskad framgång l. dyl. Hvart hän? ropade Kärleken .. (till en gumma som leddes av en yngling). Til Templet .., svarade gumman rynkande en segrande näsa och skakande sin ducatpåse. Leopold (SVS) I. 1: 160 (1778). (Fr.) Vos yeux .. vainqueurs .. (sv.) edra segrande .. ögon. Holmberg 2: 986 (1795). Segrande behag. Weste FörslSAOB (c. 1815).
δ) (i vitter stil) motsv. d, om sol l. vår o. d.: som vinner överhand. Nu kommer den segrande våren / till nordens längtande land. Flensburg Ton. 53 (1917). Runeberg Bröd. 25 (1931).
ε) med abstrakt huvudord (jfr γ, δ): som (ständigt) vinner seger l. segrar l. får överhand; i sht förr äv. (motsv. 1 b γ) dels övergående i bet.: segerrik (se d. o. f γ) l. framgångsrik l. oemotståndlig, dels (i fråga om framläggande av argument o. d.) övergående i bet.: övertygande; i sht förr äv. ss. adv. Ansluta sig till den åsikt som synes bli den segrande. Dalin Arg. 2: nr 4, s. 3 (1734). Detta Samfund (dvs. Svenska Akademien) .. skall gifva en fristad och et segrande försvar åt den sanna Smaken. Kellgren (SVS) 5: 39 (1786). Jag skulle försöka, at med segrande styrka öfvertyga Tidehvarfvet om de upoffringar Samhället fordrar. Rosenstein PVetA 1789, s. 182. Jag kan icke lemna mit ämne utan at omröra den verkliga nytta Uplysningen gjort. Denna nytta skall på et segrande sätt intyga dess värde. Därs. 212. Man finner .. med hvad rikedom af erfarenhet, hvad nit och en slags segrande ton Scheele stridde om saker, men ledsnade snart när det ankom på meningar och theorier. Sjöstén ÅmVetA 1799, s. 67. Lyckas .. (företaget att upprätta en fri kristen stat i Sydafrika) har den åldrige patriarken (dvs. en viss missionär) på ett segrande sätt krönt sin 30-åriga verksamhet bland kaffrerne. Samtiden 1874, s. 118. Almqvist har .. (i sin skrift om prästens ställning) segrande bevisat att, i en strid mellan kristendom och herskande teologi, presten icke behöfver nedlägga embetet. Lysander Almqvist 24 (1878). BonnierLM 1954, s. 263.
4) [jfr t. triumphieren, fr. triompher, båda med bet.: segra, triumfera] (†) i uttr. segra över ngns olycka l. elände, visa glädje l. triumfera över ngns olycka l. elände l. känna l. visa stolthet l. självbelåten glädje över att själv icke ha råkat ut för sådan olycka l. sådant elände. Jag (dvs. en välgörare) har ej för allas ögon segrat öfwer min Nästas elände. .. jag (har) aldrig .. för dem uptäkt mit namn, utan låtit dem få mina .. gåfwor, igenom okända händer. Tessin Bref 1: 46 (1751). De högmodiga segrade öfwer sine med-täflares olycka. Posten 1769, s. 896.
Avledn.: SEGRARE, sbst.1, m.||(ig.), om djur äv. r. [jfr d. sejrer, fvn. sigrari, t. sieger] person (l. djur, äv. nation l. armé l. grupp av personer o. d.) som vinner l. vunnit seger l. segrar; segerherre.
1) till I, II 1.
a) (†) till I, med objektiv gen.: besegrare, övervinnare. 1SAH 3: 49 (1789, 1802). Blif (o Merkurius!) at här (i Rom) helsas Landets Far och Furste! / Blif at här nämnas för de fräcka Meders / Segrare, Cesar! Kellgren (SVS) 2: 287 (1791). Hannibal, oöfwerwinnelig och Italiens segrare. VexiöBl. 1822, nr 7, s. 2.
b) till (I o.) II 1, i annan anv. Gå som segrare ur striden; äv. till 2, 3. Segraren vid (förr äv. av) Svensksund. (Fvn.) Sigrari .. (lat.) Victor, (sv.) Segrare, öfwerwinnare. Verelius 220 (1681); jfr 2, 3. (Sv.) Visa sig som en Segrare .. (Lat.) Victorem se præbere. Schultze Ordb. 4074 (c. 1755); jfr 2, 3. Vunnen segrar ibland, och Segraren oftare tapar. Nicander GSann. 118 (1767); jfr 3. Segrarn af Walkiala och Svensksund (dvs. G. III). Kellgren (SVS) 5: 250 (1790). Den, som blir segrare (i orrleken), släpar den öfwerwunne omkring på marken, så att fjädrarne ryka långt omkring. Holmström Ström NatLb. 2: 98 (1852). Massor af banér, krigstrummor och gevär blefvo segrarens byte (i striden vid Atbara i Sudan 1898). IllMilRevy 1898, s. 79. Siwertz JoDr. 137 (1928; om nation l. grupp av nationer).
2) till II 2. Segrare i kappkörning. Billberg Pindarus OlympOd. 3 (1821). (På hösten 1899) afgick som bekant D.I.F. (dvs. Djurgårdens idrottsförening) som segrare (i fotbollsmatchen mot Sthms allmänna idrottsklubb). NordIdrL 1900, s. 174. Zander, segraren på 1.500 och 5.000 (meter). Upsala(A) 1916, nr 156, s. 5. Kulturen 1947, s. 61 (i tornerspel). jfr olympia-, poäng-, riks-segrare. särsk. om (kapplöpnings- l. trav)häst: vinnare. Carlberg Hazzi Kapplöpn. 29 (1834). (En viss tävlingsryttare) tränade själv många av sina segrare. Wiedesheim-Paul KavFullbl. 5 (1929).
3) i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv. av 1 b (o. 2), motsv. segra, v.1 II 3. När uppsåtet en gång i den gerning, som uppenbarar det, uppnått sitt mål, kan icke ens tiden, denna segrare öfver allt, återkalla det. Ruus o. Stenberg Pindarus OlympOd. 9 (1806). Den väldiga stommen (av Uppsala domkyrka) stod oskadd qvar (efter branden 1702) .. / Men så var ock segrarens (dvs. O. Rudbecks) styrka slut. Snoilsky 3: 17 (1883). Troligt är .. att (parti-)kongressen kände sej lite som segrare och därför unnar den slagne (dvs. Hj. Branting) alla hedersbetygelser. Wigforss Minn. 2: 142 (i brev fr. 1920); jfr 1 b. Om rektor Höckert inte skulle få förnyat förordnande och sålunda anmälarna framstå som segrare, skulle .. kollegiemajoriteten känna sig djupt desavouerad. Spong Sjövinkel 403 (1949). särsk. motsv. segra, v.1 II 3 a; särsk. om Kristus. Åkesson PsFörsl. 156 (1934); jfr Ps. 1937, 526: 1.
Ssgr (i allm. till segrare, sbst.1 1 b, 2): segrar-, äv. segrare-allians. till segrare, sbst.1 1 b: allians mellan segrare; särsk. om allians (se d. o. 1 b β) mellan segrande stater. SvD(B) 1925, nr 81, s. 4.
-anda. (mera tillf.) jfr ande VIII 3 o. seger-anda; särsk. till segrare, sbst.1 2. Swing 1921, nr 38, s. 9.
-bragd. (i sht i vitter stil) segrares bragd; särsk. mer l. mindre bildl., motsv. segrare, sbst.1 3. Ling As. 283 (1833).
-fest. (numera bl. mera tillf.) jfr seger-fest 1; särsk. till segrare, sbst.1 1 b. Ling As. 602 (1833).
-hand. (i sht i vitter l. högre stil) segrares hand; särsk. till segrare, sbst.1 1 b; jfr seger-hand. Thomander 3: 168 (1831).
-håg. (i vitter stil, numera bl. tillf.) = seger-håg; särsk. till segrare, sbst.1 1 b. Ling As. 438 (1833).
-höjd, r. l. f. sport. till segrare, sbst.1 2; jfr höjd 1 d β o. -resultat. IdrBl. 1935, nr 83, s. 5 (i fråga om stavhopp).
-klass. till segrare, sbst.1 2. 1) (i fackspr.) vid utställning av hundar: klass bestående av vinnarna i lägre klass. SD(L) 1904, nr 131, s. 2. 2) (mera tillf.) om (tänkt) grupp av idrottsmän l. kapplöpnings- l. travhästar o. d. som äro så framstående att de kunna göra anspråk på l. kämpa om segern. IdrBl. 1924, nr 141, s. 2.
-känsla. (mera tillf.) segerkänsla; särsk. mer l. mindre bildl., motsv. segrare, sbst.1 3. Siwertz JoDr. 283 (1928).
-lager. (mera tillf.) jfr lager, sbst.1 2; i sht oeg. l. bildl.; särsk. till segrare, sbst.1 2. Seattles (ishockey-)lag har mestadels krönts med segrarlagern. Swing 1921, nr 9, s. 6.
-makt. till segrare, sbst.1 1 b. 1) makt (se d. o. 11) som segrare besitter; särsk. i utvidgad anv., motsv. segrare, sbst.1 3. Hellström Storm 370 (1935). 2) om stat som (segrar l.) segrat i krig, segrande makt (se d. o. 14); ofta i pl.; jfr seger-makt 3. 2NF 32: 477 (1921; i pl.). HT 1951, s. 241 (i sg.).
-mentalitet. segrares mentalitet (kännetecknad av självförhävelse l. övermod o. d.); särsk. till segrare, sbst.1 1 b. HågkLivsintr. 15: 146 (1934).
-minne. särsk. (mera tillf.): minne (se minne, sbst.1 4) av segrare; äv. mer l. mindre bildl., motsv. segrare, sbst.1 3. SvLittTidskr. 1957, s. 100.
-plakett. sport. till segrare, sbst.1 2: plakett (se d. o. 2) som utdela(t)s till segrare. IdrBl. 1935, nr 107, s. 5.
-plats. sport. till segrare, sbst.1 2, om platsen (se plats, sbst.1 4 e slutet) ss. segrare, segerplats (se d. o. 2). Swing 1923, nr 45, s. 13.
-pris. (mera tillf.) pris (se pris, sbst.3 III 1) som segrare erhåller l. erhållit; särsk. till segrare, sbst.1 2; jfr seger-pris, sbst.2 DN(B) 1958, nr 312, s. 6 (i sångartävlan).
-rop. (i sht i vitter stil, numera bl. tillf.) segerrop; särsk. till segrare, sbst.1 1 b. Ling As. 465 (1833).
-skrud. (i vitter stil, numera bl. tillf.) till segrare, sbst.1 1 b: segerskrud; särsk. mer l. mindre bildl., motsv. segrare, sbst.1 3. Nordstjernan 1844, s. 140.
-spann. (mera tillf.) till segrare, sbst.1 1 b: segerspann. Almquist VärldH II. 1: 312 (1931; om skulptur på mausoleet i Halikarnassos).
-stråt. (i vitter stil) segrares väg l. stråt; oftast bildl. (särsk. motsv. segrare, sbst.1 2); jfr seger-stråt. Swing 1921, nr 21, s. 4.
-stämning. (mera tillf.) segerstämning; särsk. mer l. mindre bildl., motsv. segrare, sbst.1 3. Browallius Plats 38 (1936).
-svärd. (i sht i vitter stil, mera tillf.) till segrare, sbst.1 1 b: segrares svärd; segerrikt svärd; jfr seger-svärd. Hagberg Shaksp. 11: 147 (1851).
-tid. sport. till segrare, sbst.1 2: segrares tid (i tävling i löpning l. simning o. d.), segertid (se d. o. 2). IdrBl. 1924, nr 88, s. 2.
-trio. sport. till segrare, sbst.1 2: trio av segrare; äv. om de tre bästa (vinnare av första, andra o. tredje pris) i en tävling. IdrBl. 1935, nr 42, s. 5 (om de tre bästa i en tävling).
-vilja. segervilja; äv. i utvidgad anv., motsv. segrare, sbst.1 3. Swing 1920, nr 8, s. 5. Hellström RedKav. 72 (1933). —
SEGRARINNA, förr äv. SEGERINNA, f. (segrar- c. 1753 osv. seger- 1739) [jfr d. sejrinde, t. siegerin o. segrare, sbst.1]
1) (†) till I, i uttr. bli sin egen segrarinna, segra (se segra, v.1 II 3 e) över sig själv. Bli sin egen Segrarinna / Är, at mer än Kronor winna. Dalin Vitt. I. 2: 181 (1762).
2) till (I o.) II: kvinnlig segrare. (Lat.) Victrix .. (sv.) Segerinna. Schenberg 1: 818 (1739). särsk.
a) till II 2, motsv. segrare, sbst.1 2; äv. oeg., om segrares hemstad l. hemland. Då Minyéia (dvs. staden Orchomenos i Beotien) igenom dig (dvs. segraren i de olympiska spelen, Asopichos) blef olympisk / Segrarinna. Phosph. 1810, s. 91. I enkelspel (i tennis) för damer är fru S. Fick själfskriven segrarinna. SvD(A) 1915, nr 72, s. 8. Greta Molander, nattorienteringens segrarinna. Därs. 1933, nr 309, s. 13. jfr olympia-segrarinna.
b) i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv., motsv. segra, v.1 II 3, o. segrare, sbst.1 3; särsk. om kvinna l. flicka (l. ngt som tänkes ss. en kvinna) som väcker sympati l. vinner ngns kärlek o. d. (jfr segra, v.1 II 3 b). Då wår Auctor hade tappat på spel mot Hof-Fröken Wrangel. Hwem kan minsta seger winna / Mot en liten Segrarinna? Dalin Vitt. 5: 398 (c. 1753). Jag wänder åter (från striden) krönt med segerkransar / Och för din dotter till en hjeltes bädd; / Der will jag henne min triumf förtro, / Hon skall bli segrarinnan, Cæsars Cæsar. Hagberg Shaksp. 5: 264 (1848). Thorén Herre 275 (1942). —
SEGRERSKA, f. [jfr segrare, sbst.1] (numera mindre br.) till II: segrarinna. Östergren (1938). särsk.
b) i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv., motsv. segra, v.1 II 3, = segrarinna 2 b. Styfkjortlad och prude, solfjädrad, friserad, / Drog hon (dvs. den fransk-klassiska smaken) Europa omkring; tåget en segrerskas var. Atterbom SDikt. 1: 298 (1810, 1837). (Vid den dödes bår ses) änkornas sörjande hop / täflande om att .. i döden få följa / maken .. . / Segrerskan störtar sig själf i det flammande bålet. Janzon Prop. 3: 47 (1911). Hemmer FattBrud 175 (1926).
SAOB
Alfabetisk lista
Spoiler title
Spoiler content