SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1966  
SEID, sbst.1, m.; pl. -er.
Ordformer
(äv. skrivet seïd)
Etymologi
[av fr. séide; av arab. Zayd, namn på en profeten Muhammed tillhörig slav, som var honom mycket tillgiven (o. enl. Voltaires skådespel ”Mohammed” på hans order begick fadermord)]
(†) person som är slaviskt l. blint verktyg (åt ngn), hejduk, hantlangare. (K. XIV J.) kände, att den enda utvägen att trygga sin ställning och grundlägga Sveriges oberoende och lycka var att sluta sig nära de legitima konungarne och omfatta folkens sak, under äfventyr att i motsatt fall ådraga sig en blodig hämnd och samma öde, som vi hafva sett drabba alla Napoleons seider. MinnSvNH 6: 33 (1855). Dalin (1871).
Spoiler title
Spoiler content