SEJLA, v.; anträffat bl. i p. pf. -ad.
Etymologi
[av t. seilen, avledn. av seil, tåg, rep (se SEJL). — Jfr SEJLARE]
(†) med avs. på tågvirke: tillverka l. slå; anträffat bl. i p. pf., om tåg. Ett tåg (för användning vid bygge) är väl slaget eller sejladt om det, liggande på marken, kan upplyftas på ena änden utan att göra något knä. Rothstein Byggn. 332 (1857).
