publicerad: 1966
SEKRET sekre4t, sbst.1, n.; best. -et; pl. = (Boheman ÅrsbVetA 1845—46, s. 9, osv.), äv. (numera föga br.) -er (SAOL (1900), Östergren (1938)).
Ordformer
(förr äv. secr-)
Etymologi
[jfr d., nor. o. t. sekret; av mlat., nylat. secretum, substantivering av n. sg. av lat. secretus, avsöndrad (se SEKRET, adj.). — Jfr SEKRETIN, SEKRETORISK]
(i fackspr., i sht fysiol. o. bot.) om (vätskeartad) avsöndring från (körtel i) människo- l. djurkropp l. från växt; dels (o. oftast) om sådan avsöndring som fyller en viss funktion i kroppen (t. ex. magsaft) resp. i växten (motsatt: exkret), dels med inbegrepp av exkret. Cellerna (i epidermis o. epitelet) innehålla tydligt synbara små fettdroppar hvilket sekret innehåller en märklig tillblandning af fett. Hygiea 1840, s. 25. Harts är ett gemensamt namn för en del särskilt hos växter förekommande utsöndringsprodukter (sekret). Bolin OrgKem. 139 (1925). Enzymen äro ibland sekret eller exkret från bakterierna. Pettersson Bakt. 33 (1926). — jfr PANKREAS-, PROSTATA-, ROT-SEKRET.
-BEHÅLLARE. [jfr t. sekretbehälter] i växt: hålrum (bildat gm att mellanrum uppkommer mellan angränsande sekretceller l. gm att vissa celler upplösas till en hålighet) vari sekret avlagras gm avsöndring från kringliggande vävnader. Areschoug Blad. 7 (1878). —
-GÅNG. [jfr t. sekretgang] om jämförelsevis långsträckt (o. förgrenad) sekretbehållare. Rosendahl Farm. 404 (1897). —
-HARTS. i sht tekn. naturharts framställt gm tappning av sekret ur levande träd. TNCPubl. 29: 48 (1958). —
-LUCKA. [jfr t. sekretlücke] om jämförelsevis kort (rundad l. oval) sekretbehållare. Areschoug TropVäxt. 70 (1905). —
-SKIDA. om cellbildning som fungerar ss. vägg l. hölje till sekretbehållare. SvUppslB 24: 434 (1935).
Spoiler title
Spoiler content