[av lat. seminans (gen. -antis), sående, p. pr. av seminare (se SEMINERA); bet. sannol. beroende på inverkan från SEMINANT, sbst. 2]
(†) om landområde: som bär (förhållandevis mycket) säd, bördig. Aggerhus och Christiansands läner, hvilka äro de ende någorlunda seminanta, skulle (under K. XII:s fälttåg mot Norge) strax tagas i besittning. HSH 7: 241(c. 1800).
