SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1967  
SEMINARINNA sem1inarin3a2 l. se1mi-, f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[till SEMINARIUM l. SEMINARIST efter mönster av sådana ord som LÄRARINNA, PRÄSTINNA]
(numera föga br.) kvinnlig seminarist (se d. o. 2 b). Mången (gymnasist) ansåg det som en stor heder att bli mycket bortbjuden, helst där det fanns unga damer, ”skulter” (seminarinnor) o. a.; det varslade om många blomsterhyllningar vid studentexamen. NärGickSkol. 294 (1934; i skildring av förh. i Skara c. 1900).
Spoiler title
Spoiler content