SENILITET sen1ilite4t l. se1-, r. l. f.; best. -en.
Etymologi
[jfr t. senilität, eng. senility, fr. sénilité; till SENIL]
egenskapen l. tillståndet att vara senil; äv. metonymiskt, om senil(a) person(er). Yttringar af slö senilitet. SvD 1896, nr 255, s. 3. Den verkliga åldersregressen — seniliteten. Haglund HållnRörOrg. 1: 18 (1924). Han hade talt om det ruskiga i denna senilitetens kasernering (näml. Danvikens ålderdomshem). Siwertz JoDr. 300 (1928).
Ssg: SENILITETS-SYMTOM l. -SYMPTOM. Östergren (1938).
SAOB
